Artikeln publicerades första gången i juni 2019. Den har därefter uppdaterats (1 okt 2019) med ett förtydligande gällande de kliniska studierna. /Redaktionen
En grupp forskare vid Lunds universitet har i över 20 år envist arbetat med att försöka ta fram ett läkemedel mot preeklampsi – havandeskapsförgiftning – ett allvarligt sjukdomstillstånd som årligen drabbar cirka 9 miljoner gravida kvinnor i världen och är den främsta dödsorsaken hos både mödrar och foster.
Nu har de i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports publicerat en studie som öppnar för vidare forskning mot ett läkemedel som forskarna hoppas kan komma att rädda många gravida kvinnors liv i framtiden. Studien är gjord på möss, men är viktig då den bekräftar tidigare studier från forskargruppen som visar att alfa-1-mikroglobulin har effekt vid preeklampsi. Nyligen har även patientstudier startats.
FAKTA preeklampsi/havandeskapsförgiftning
När man är gravid finns en risk att man får högt blodtryck och protein i urinen, så kallad havandeskapsförgiftning eller preeklampsi. Två till tre kvinnor av hundra får denna komplikation, och oftast kommer besvären i slutet av graviditeten.
Det är svårt att ställa diagnos och det saknas effektiv behandling. Den enda effektiva behandlingen i dag är att avbryta graviditeten genom att se till att barnet föds.
Havandeskapsförgiftning kan utvecklas till det allvarliga tillståndet eklampsi, då kvinnan drabbas av epileptiska kramper. Det kan vara livshotande både för mamman och för barnet, men är ovanligt i Sverige tack vare mödrahälsovårdens regelbundna kontroller.
– Behandlingen som baseras på människokroppens eget renhållningsprotein A1M (alfa-1-mikroglobulin), som finns hos alla ryggradsdjur, har en god effekt på sjukdomssymptomen högt blodtryck och proteinläckage från njurarna till urinen. Vi såg också en förbättrad organfunktion i njurarna och moderkakan och fann inga tecken på biverkningar. I den nu publicerade studien, som är den som bäst speglar sjukdomens olika stadier under graviditeten, utvecklar mössen tidigt en allvarlig havandeskapsförgiftning, säger Stefan Hansson, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och överläkare på SUS i Lund som tillsammans med bland andra forskarkollegan Lena Erlandsson står bakom studien som nu publicerats.
– Då det sedan i våras dessutom har inletts patientstudier, s. k. FAS 1-studier för att säkerställa A1M’s egenskaper för akuta njursjukdomar känns det här som en milstolpe också vad gäller vår preeklampsiforskning och vi har stor tilltro till proteinets egenskaper som läkemedel för havandeskapsförgiftning.
Det var för flera år sedan som Stefan Hansson och Bo Åkerström, professor i infektionsmedicin, tillsammans med kollegor inledde studierna med A1M och såg att A1M gjorde att proteinläckaget i njurarna upphörde. De såg också att moderkakan reparerades och de sjuka strukturerna i cellernas minsta beståndsdelar återställdes.
– I moderkakans celler såg det vid havandeskapsförgiftning ungefär ut som om alla träden blåsts omkull i en storm och efter behandling med A1M rest sig igen. Det var när jag såg det första gången som jag blev vetenskapligt religiös, berättar Stefan Hansson.
När ett eventuellt läkemedel skulle kunna se dagens ljus är ännu osäkert.
– Forskning tar tid och kostar mycket pengar. Bo Åkerström har ägnat hela sitt yrkesliv åt att förstå och beskriva proteinet A1M och de senaste tio åren har vi studerat det i laboratoriet som möjligt läkemedel. I ett flertal olika djurmodeller har vi kunnat visa goda behandlingsegenskaper, bland annat genom att proteinet förhindrar hemoglobinets skadliga effekter på moderkakan, blodkärl och njurar. Framtida kliniska studier kommer att bli avgörande och vi har stora förhoppningar på proteinets egenskaper.
Vetenskaplig artikel: Alpha-1 microglobulin as a potential therapeutic candidate for treatment of hypertension and oxidative stress in the STOX1 preeclampsia mouse model
Läs även:
http://www.vetenskaphalsa.se/podd-sa-vill-de-tackla-havandeskapsforgiftning/
http://www.vetenskaphalsa.se/kroppseget-protein-haller-blodkarlen-rena/
Text: OLLE DAHLBÄCK