Många oväntade dödsfall som sker på sjukhus skulle kunna förhindras med en enkel övervakningsmetod, som hjälper personalen att tidigare upptäcka och reagera på försämringar hos patienten. Själva metoden har funnits ganska länge men har inte alltid använts på ett optimalt sätt. Forskare vid Skånes och Köpenhamns universitetssjukhus har nu visat, att det är först när metoden används systematiskt på alla patienter som den gör riktigt stor nytta. Resultaten visar att nästan tre av fyra oväntade dödsfall skulle kunna förhindras!
Det är sjuksköterskans uppgift att övervaka och bedöma inneliggande patienters hälsotillstånd. Idag är det vanligast att sjuksköterskan förlitar sig i första hand på sin erfarenhet, sin ”kliniska blick”, och tar hjälp av olika mätbara parametrar, som t.ex. blodtryck, hjärtfrekvens eller kroppstemperatur, om patienten mår dåligt eller om den kliniska blicken säger att något är fel.
– Det här är olyckligt eftersom tidiga avvikelser av fysiologiska värden inte alltid märks på patienten, ochnär de väl märks kan det i vissa fall vara för sent, säger Jonas Åkeson, professor vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.
Upptäcka tidigt och agera
Det har gjorts studier som visar att patienter som dött oväntat då de varit inlagda på sjukhus har haft avvikelser i exempelvis puls, blodtryck eller andra livsviktiga parametrar under de sista åtta timmarna i livet, och ibland så länge som upp till 24 timmar.
– Vår studie är den första som på ett vetenskapligt sätt utvärderat effekten av systematisk introduktion och användning av övervakningsmetoden och som dessutom undersökt om effekten kvarstår även i ett längre tidsperspektiv, säger Gitte Bunkenborg, forskarstuderande och intensivvårdssjuksköterska.
Övervakningsmetoden som forskarna har använt bygger på MEWS (Modified Early Warning Score), ett system där patientens tillstånd regelbundet bedöms och dokumenteras utifrån fem parametrar: andning, puls, blodtryck, temperatur och medvetande (se faktaruta). De uppmätta värdena ges poäng, och om den sammanlagda poängen överstiger ett visst värde finns det utarbetade algoritmer – ett slags scheman med detaljerade instruktioner – för hur personalen ska agera i olika situationer.
All personal fick utbildning
Datainsamlingen gjordes på Hvidovre universitetssjukhus i Köpenhamn i tre omgångar, under fyra månader per omgång. Den första omgången genomfördes innan och de två andra efter att övervakningsmetoden hade införts. En viktig del i det systematiska införandet var att personalen fick en grundlig och specialanpassad utbildning.
– All personal fick lära sig hur metoden fungerar, både teoretiskt och praktiskt. Eftersom det är viktigt för patientsäkerheten att olika yrkesgrupper kommunicerar och samarbetar på ett bra och genomtänkt sätt kring patienten, anordnade vi även seminarier där de fick möjlighet att träna sig i att utbyta kunskap och erfarenheter, förklarar Gitte Bunkenborg.
Många ändrade uppfattning
Resultaten var mycket övertygande. Redan under den första mätomgången efter metodens införande hade antalet oväntade dödsfall mer än halverats, och den andra mätomgången, som genomfördes ett år senare, visade att antalet oväntade dödsfall hade sjunkit ytterligare till runt en fjärdedel av det ursprungliga antalet.
– Jag tror att många i personalen påverkades starkt av att så många patienters liv verkligen kunde räddas. Våra resultat fick många skeptiker att ändra uppfattning, säger Gitte Bunkenborg.
– Resultaten visar att den kliniska blicken inte alltid räcker till. Bäst är om MEWS och klinisk blick används tillsammans och MEWS-poängen måste tas på yttersta allvar även om den kliniska blicken säger något annat, framhåller Jonas Åkeson, i synnerhet om det är andningsfrekvensen eller pulsen som är påverkade.
Borde användas på fler vårdavdelningar
Det är uppenbart att metoden räddar liv, men vad är det som hindrar att den blir rutin på alla sjukhus och alla vårdavdelningar?
– Det tar tid att genomföra och dokumentera alla mätningar. Å andra sidan sparar metoden liv och mycket lidande som inte går att värdesätta i pengar. Man får aldrig glömma att det kostar mer – och är betydligt svårare – att framgångsrikt behandla en patient som hunnit bli livshotande sjuk jämfört med om man kunnat upptäcka försämringen och vidta effektiva åtgärder i ett tidigare skede, avslutar Jonas Åkeson.
När har man då nytta av metoden och ska den användas på alla sjukhusvårdade patienter? Här menar forskarna att exempelvis kirurgiska och ortopediska vårdavdelningar, där många patienter nyligen genomgått större operationer, eller avdelningar som vårdar äldre patienter med många samtidiga sjukdomar, så snabbt som möjligt bör överväga att införa metoden på alla sina patienter. Och att alla andra avdelningar som under senare tid haft något eller några oväntade dödsfall också bör göra detta. Metoden räddar liv!
Text: Eva Bartonek Roxå
Foto: Eva Bartonek Roxå (porträtt Gitte Bunkenborg), Kennet Ruona (porträtt Jonas Åkeson) och Colourbox (sjuksköterska och patient)
Artikeln är också publicerad på Medicinska fakultetens hemsida som månadens vetenskapliga artikel i januari 2014 vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.