Forskningsresultat som översätts till praktiska tillämpningar i sjukvården gör nytta. Vissa sticker ut extra mycket då de förbättrar livet för väldigt många människor. Vilka är de tre viktigaste under 1900-talet från Skåne? Vi ställde frågan till Peter M Nilsson, som är överläkare vid Skånes universitetssjukhus och professor vid Lunds universitet, men också chef för Enheten för medicinens historia – och fick fyra förslag!

– Jag tycker att den absolut viktigaste upptäckten för folkhälsan är nikotinsubstitution, det vill säga Nicorette. Det har hjälpt jättemånga människor att sluta röka. Det är också ett bra exempel på att stora innovationer inte alltid behöver vila på den mest avancerade tekniken, säger Peter M Nilsson.

Röksugna dykare satte forskarna på spåret

Idén till Nicorette föddes 1967 på Fysiologiska institutionen i Lund där forskarna Stefan Lichtneckert och Claes Lundgren höll på med försök med dykare i högtryckskammare. Eftersom man i lokalerna hanterade syrgas under övertryck var rökning absolut förbjuden. De noterade att några av dykarna, som också var rökare, dämpade sitt nikotinbehov med tuggtobak. Men förutom att tuggtobak inte är så estetiskt tilltalande kan det också påverka slemhinnorna i munnen. Lichtneckert och Lundgren fick då idé att tillföra nikotinet i ren form medels tuggummi. Nikotintuggummit Nicorette utvecklades tillsammans med forskningschefen på Leo i Helsingborg, Ove Fernö. Karl-Olov Fagerström bidrog sedan till vidare utveckling av bland annat nya distributionsformer som plåster, inhalatorer och sugtabletter.

Mindre ont mot större ont

Nikotinsubstitut har även sina motståndare som menar att substituten i sig kan leda till beroende. Peter Nilsson håller med om att nikotinsubstituten inte är helt oskyldiga men menar att de ändå leder till en betydlig hälsovinst, även för dem som inte förmår att sluta helt.

– Ibland behöver man jaga bort ett större ont med ett mindre ont. Den som använder nikotinsubstitut slipper cigarettens många andra nackdelar. Men bäst är om det används som ett hjälpmedlen till att sluta helt.

Första dialysen lyckades – men patient dog

På andraplats sätter Peter M Nilsson dialysapparaten, eller den konstgjorda njuren, som utvecklades av lundamedicinaren Nils Alwall i samarbete med Gambro. 1946 gjorde Alwall den första dialysen på en svårt sjuk man vars njurar hade slutat fungera. Blodet leddes från patientens artär, genom en 10 meter lång cellofanslang som var lindad så att den kom i kontakt med dialysvätska och tillbaka in i patientens ven. I kontakt med dialysvätskan kunde slaggprodukter passera från blodet, genom cellofanmembranet och ut i dialysvätskan, medan det renade blodet återfördes till kroppen. Patienten kvicknade till efter behandlingen men dog tyvärr senare på grund av andra komplikationer.

20 år av utvecklingsarbete

Från det här första tillfället tog det sedan 20 år av utvecklingsarbete innan Gambro kunde lansera den moderna dialysapparaten, som spelat en betydande roll för behandling av njursjuka världen över.

– Den tidiga dialysbehandlingen var väldigt jobbig, den gav så svåra biverkningar att långt ifrån alla tyckte att det var värt det. Min egen morfar blev njursjuk på 50-talet och skickades till Alwall för dialys. Men han mådde så fruktansvärt illa av denna att han tackade nej till fortsatt behandling, åkte hem och dog, berättar Peter Nilsson.

Blödande tredjeplats

När det kommer till tredjeplatsen har Peter M Nilsson två likvärdiga kandidater så det får bli en delad tredjeplats som delas mellan forskningen om blodets koagulation (levringsförmåga) och användningen av ultraljudstekniken inom det medicinska fältet.

Malmöforskaren Inga Marie Nilsson började tidigt intressera sig för blödarsjuka och la grunden både för en forskningstradition inom området och för modern behandling av blödarsjuka.

I maj 1956 fick Inga Marie Nilsson in en patient, en flicka med svåra underlivsblödningar som inte gick att stoppa eftersom hennes blod inte koagulerade. Hon höll på att förblöda. Inga Marie Nilsson fattade då beslutet att ge flickan en så kallad koagulationsfaktor, faktor VIII, och blödningen upphörde. Faktor VIII är ett protein som behövs för att blodet ska koagulera på ett normalt sätt, men som saknas hos personer med viss form av blödarsjuka. Inga Marie Nilsson hade, tillsammans med forskarkollegor i Stockholm, nyligen lyckats rena fram proteinet och flickan var den första patienten som den prövades på.

Början till modern koagulationsforskning

– Det här öppnade inte enbart för akutbehandling av blödarsjuka. Inga Marie Nilsson introducerade också en tradition av regelbunden medicinering i förebyggande syfte, vilket bland annat skyddar kroppens leder, som annars tar stryk av upprepade inre blödningar, säger Peter M Nilsson och fortsätter:

– Och det som startade med Inga Maries intresse för blödarsjuka har vidgats till att omfatta forskning inom hela koagulationsområdet, alltså både blödning och proppbildning. Och blodproppar är något som drabbar betydligt fler människor.

Först för hjärtat men störst nytta för fostret

Den andra halvan av tredjeplatsen handlar om ultraljudets tillämpning inom medicinen.

– Ekokardiografi, hjärtundersökning med ultraljud, kan nog sägas vara Lunds universitets närmaste kandidat till ett Nobelpris, men som man tyvärr aldrig fick, säger Peter Nilsson.

Metoden utvecklades av hjärtläkaren Inge Edler tillsammans med fysikern Hellmuth Hertz. Inge Edler arbetade på Medicinska kliniken i Lund och var intresserad av att hitta en bra metod för att undersöka hjärtat inför en operation. Han funderade på radarteknik och fick kontakt med fysikern Hellmuth Hertz som istället föreslog ultraljud. Med en lånad apparat från Kockums, där den användes för att upptäcka eventuella sprickor i fartygsskrov, kunde de för första gången registrera hjärtekon både på sig själva och på några patienter. Året var 1953. Metoden förfinades med hjälp av en lånad apparat från Siemens i Tyskland och den första vetenskapliga artikeln publicerades 1954.

Allt fler blev intresserade

Ganska snart blev även neurokirurgerna intresserade av att använda sig av ultraljud för att lokalisera blödningar i hjärnan. Ytterligare några år senare fick läkare inom gynekologi och obstetrik upp ögonen för metoden. De var i stort behov av en undersökningsmetod som inte skadade fostret, eftersom röntgenundersökningar inte var så lämpliga. Med ultraljud öppnades möjligheten att diagnosticera graviditetslängd, flerbördsgraviditeter, fostrets läge, missbildningar med mera.

– Trots att ultraljudets första tillämpning var ekokardiografi så vill jag påstå att det har haft störst betydelse för fosterövervakning. En modern gren är fostermedicin där man idag kan inte bara övervaka och diagnosticera, utan även behandla foster före förlossningen.

Mer om viktiga upptäckter

De fyra ovan nämnda exemplen är Peter M Nilssons urval. Utöver dessa finns det flera andra högintressanta kandidater, som till exempel respiratorn, dopaminet som är en signalsubstans i hjärnan och används idag för att lindra symtomen vid Parkinsons sjukdom, astmamedicinen och många fler. Den intresserade kan också fördjupa sig i nedan angiva källor.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Ingångsbild ultraljud: Roger Lundholm

Källor:

Håkan Westling: Medicinska fakultetens vid Lunds universitet, 1668-2003

Jubileumsskriften 350 år av nyttig forskning 

Personligheter, upptäckter och innovationer

Peter M Nilsson, muntliga uppgifter