För barn med återkommande öroninflammationer är det viktigt att tidigt ställa rätt diagnos och sätta in rätt behandling. Förebyggande vaccinationer har också visat sig ha goda effekter. Öronläkare Marie Gisselsson-Solén vid Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet har studerat detta närmare i sin avhandling om öronbarn.

– Man vet sedan tidigare att de barn som drabbas av öroninflammationer som mycket små, också har störst risk att få återkommande öroninflammationer, säger Marie Gisselsson-Solén.

I de flesta fall beror öroninflammationer på att bakterier får fäste i mellanörat och leder till varbildning inne i örat. Återkommande öroninflammationer är vanligast hos de riktigt små barnen under två år.

Gammal kunskap om bakterier bakom öroninflammation

Öroninflammationer kan bero på flera olika typer av bakterier. Vanligast är troligen pneumokocker (Streptococcus pneumoniae), men även bakterierna Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis kan orsaka öroninflammationer hos barn.

Det är bakterier som ofta finns i vårt nässvalg utan att ställa till några problem, men som i vissa fall kan ta sig via örontrumpeten in i mellanörat och ge en infektion där.

– Vi vet egentligen ganska lite om vilka bakterier som är orsaken till öroninflammationer hos barn idag, säger Marie Gisselsson-Solén. För att vara helt säker skulle man behöva gå in bakom trumhinnan och ta bakterieprov därifrån, men det vill man inte göra i onödan.

Senast man gjorde en sådan studie på svenska barn med okomplicerade öroninflammationer var 1973, berättar Marie Gisselsson-Solén.

– Det kan ju ha hänt mycket sedan dess. I vår studie har vi i stället tittat på vilka bakterier som finns i nässvalget. Det ger naturligtvis inget hundraprocentigt svar på vilka bakterier som ställer till besvär inne i mellanörat, men kan ändå ge en indikation. Bakterier som inte finns i näsan finns troligen heller inte inne i örat.

Forskarna kunde bland annat se att öronbarnen oftare bar på bakterien Haemophilus influenzae i nässvalget, både när de var friska och sjuka. Riktigt varför det är så vet man inte ännu, men man tror att öronbarnen börjar bära de här bakterierna tidigare än andra barn, och också har svårare att göra sig av med dem.

– På senare år har man upptäckt att öroninflammationsbakterier kan gömma sig i nässvalget i en sorts slemlager. När vi behandlar öronbarnen med antibiotika kan de gå in i ett vilostadium, berättar Marie Gisselsson-Solén. När barnet inte längre får antibiotika kan bakterierna ”vakna till liv” och infektionen får möjlighet att blossa upp igen. Antibiotika kommer inte åt bakterier som gått in i ett sådant ”vilostadium”.

Vanlig följdsjukdom efter förkylning

Lindrigare former av öroninflammationer är en relativt vanlig följdsjukdom efter en förkylning.

– Man tror att virusinfektionen gör så att bakterierna lättare får fäste och kan orsaka en öroninflammation, säger Marie Gisselsson-Solén. På något sätt gör virusinfektionen så att slemhinnorna blir känsligare och mer mottagliga för en bakterieinfektion.

För de allra flesta läker en öroninflammation ut av sig själv. Får man inte några andra symptom som tyder på att en komplikation kan vara på väg, behandlas därför vanligtvis inte barn mellan 1 och 12 år med antibiotika vid öroninflammationer för att minska riskerna för antibiotikaresistens. Det man i stället rekommenderar i de flesta fall är behandlingar som lindrar symptomen, framför allt smärtstillande medel.

Hos små barn som får många öroninflammationer sätter man också ofta in ett litet rör i trumhinnan för att minska på trycket vid en infektion och minska riskerna för nya infektioner. Inom ett till två år stöts röret ut av sig själv.

Förebyggande behandling i stället för antibiotika

Sedan 2009 ingår pneumokockvaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vaccinationen ges under barnets första år för att ge ett skydd mot en av de vanligaste orsakerna till blodförgiftning och hjärnhinneinflammation. Pneumokocker är dessutom en vanlig orsak till lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation.

I Marie Gisselsson-Soléns avhandling ingick den första svenska uppföljningen av vaccinets effekter på öroninflammationer sedan vaccineringen infördes. Hon kunde se att vaccinet minskade antalet öroninflammationer i en grupp små barn med återkommande öroninflammationer.

– I en studie som gjordes mellan 2003 och 2010 innan pneumokockvaccinet hade införts i Sverige kunde vi se att vaccinerade barn hade 26 % färre öroninflammationer och hälften så ofta behövde sätta in rör i öronen jämfört med icke-vaccinerade barn. Det är ungefär samma nivå som man sett i USA där vaccinet har funnits under längre tid.

Viktigt ställa rätt diagnos

Det kan ibland vara svårt för en distriktsläkare eller barnläkare att tidigt ställa rätt diagnos vid en öroninflammation.

– I dessa fall är det bra om vi kan hjälpas åt, menar Marie Gisselsson-Solén. Små barn som fått öroninflammation innan de är ett halvt år kommer ändå ofta till oss så småningom, så jag skulle gärna se att vi tidigt har en dialog kring hur vi bäst tar omhand dessa barn. När det gäller de allra minsta barnen kan örongångarna vara så trånga och fulla med vax att det kan vara svårt att se in i örat utan den utrustning som vi öronläkare har tillgång till.

Marie Gisselsson-Solén utvärderade i sin avhandling också om ett snabbtest för urin som vanligtvis används för att hitta pneumokocker vid lunginflammation också skulle kunna användas för att spåra bakterier vid en öroninflammation. Det visade sig att snabbtestet fungerade nästan lika bra som vanliga bakterieodlingar när det gällde att hitta pneumokocker från nässvalget och örat.

– Den här typen av snabbtest är relativt dyra så det är inget man använder på alla patienter, men de kan vara användbara i en del fall när man står och väger mellan att sätta in antibiotika eller inte, säger Marie Gisselsson-Solén. Ser man att det inte finns pneumokocker i nässvalget så kan det tyda på att öroninflammationen kommer att kunna läka ut av sig själv.

Medfödda brister i immunförsvaret

Hos öronbarnen kan det också finnas en medfödd avvikelse i immunförsvaret som gör att det blir mer utsatta för öroninflammationer. Öronbarnen hade mindre av en sorts antikroppar i immunförsvaret som kallas IgG2, och forskarna kunde också se att det fanns ett protein, MBL, som saknades i det så kallade medfödda immunförsvaret.

– Det här är sådant som rättar till sig med tiden, men kan vara en förklaring till att dessa barn lättare får många öroninflammationer som små.

Text: NINA HULT