Forskning visar att kvinnor som drabbas av Alzheimers sjukdom får färre insatser och mindre stöd jämfört med män med samma sjukdomspåverkan. Detta trots att fler kvinnor än män drabbas.
Det var när Carina Wattmo disputerade vid Lunds universitet som hon i sina studier lade märke till att män med mild till måttlig Alzheimers sjukdom, som fick symtomförebyggande kolinesterashämmare*, i snitt hade bättre långtidsprognos än kvinnor med samma behandling. Det fick henne att vilja veta mer om hur sjukdomen och dess förlopp skiljer sig åt mellan könen.
– Prognosen kan påverkas av exempelvis storleken på hjärnhalvorna, utbildningsnivå, huruvida man bor ensam eller tillsammans med andra, säger Carina Wattmo, sjuksköterska som forskar vid Lunds universitet.
Ensamhet försämrar hjärnhälsan
Att ha sociala interaktioner anses bra för hjärnhälsan. I den grupp Carina Wattmo studerat bodde ungefär hälften av kvinnorna ensamma. Siffran är inte lika hög bland männen, endast 15 procent.
– Vi vet att ensamhet och isolering kan leda till försämrad kognition. Vi såg också att ensamboende hade ett snabbare sjukdomsförlopp i förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
Acetylsalicylsyra verkar ha en skyddande effekt hos de som drabbas när det gäller den kognitiva förmågan över tid, framför allt hos kvinnor.
– Varför är svårt att veta exakt, men vi spekulerar i att kvinnor kan ha mer inflammation i hjärnan och därmed få en fördel av att ta antiinflammatoriska läkemedel.
Makan vårdar maken
När Carina Wattmo tittade närmre på skillnader i insatserna från hemtjänst såg hon att kvinnorna med Alzheimers sjukdom fick ett lägre antal hemtjänsttimmar per vecka än män vid samma ålder och sjukdomsgrad.
Män med alzheimerdiagnos som var sammanboende, fick hemtjänst i genomsnitt först efter 18 månader från det att de fått sin diagnos, medan sammanboende demenssjuka kvinnor fick det i snitt redan efter 12 månader. Studien visade också att placeringar på särskilt boende var dubbelt så vanligt för sammanboende kvinnor med alzheimer, än män med sjukdomen.
– Krasst kan man säga att kvinnorna tar hand om sin demenssjuka partner sex månader längre, innan dessa män får hemtjänst. Men maken tar inte hand om kvinnan lika länge. När det gäller sammanboende personer tar kvinnan en större roll i vården än männen, det är tydligt.
Utbildning ger reservkapacitet
Högre utbildning var en ”friskfaktor”.
– Det ger en högre reservkapacitet för hjärnan att kompensera för sjukdomen med, vilket innebär att sjukdomen märks senare. Men när sjukdomen väl har upptäckts går försämringen ofta snabbare, eftersom den högutbildade personen har kommit längre i sin sjukdom. Majoriteten av kvinnorna i den befolkningsgrupp jag studerade hade läst folkskola, högre utbildning än så var inte lika vanligt jämfört med männen. Kanske ser det annorlunda ut i en annan generation med mer jämlik utbildningsgrad.
Genvariant verkar slå hårdare mot kvinnor
Det finns en ärftlig riskfaktor att utveckla Alzheimers sjukdom, en genvariant som heter ApoE4. Två tredjedelar av personer med alzheimer har ärvt åtminstone en kopia – alltså från ena föräldern – av denna genetiska riskvariant.
– Det verkar som att genvarianten slår hårdare mot de kvinnor som bär på den, vi såg att de drabbas av en snabbare kognitiv försämring än männen.
Det är samtidigt mycket forskningen inte har kunnat reda ut än. Dels är hjärnans sjukdomar erkänt svåra att studera; de undersökningar som skulle behöva göras för att få svar på vissa frågor är ibland inte genomförbara. Dels har det historiskt inte varit lika vanligt som idag att studera män och kvinnor som separata grupper vid behandlingsstudier. Dessutom har djurstudier till stor del genomförts på handjur.
Text: TOVE SMEDS
*Kolinesterashämmare hämmar en substans i hjärnan som heter acetylkolinesteras som bryter ned acetylkolin – vilket man vill undvika. Den är viktig för nervcellernas kommunikation.
