Ytlig och upphackad nattsömn, förskjuten dygnsrytm eller narkolepsi kan få livet att krascha. Men om man hittar rötterna till sömnstörningen så finns det numera effektiva behandlingar.

För att må bra behöver vuxna sova mellan sex och nio timmar per dygn och ungdomar mellan åtta och tio. Men många sover för lite och forskningen visar att sömnbrist leder till inlärningssvårigheter, nedsatt minne och bidrar till att man lättare blir ledsen, arg och deprimerad. För vissa blir sömnproblemen riktigt allvarliga.

– De som kommer till mig har ofta kraschat på högstadiet eller gymnasiet. De klarar inte av skolan, fritids­aktiviteter eller det sociala längre, säger Sven Wiklund, överläkare vid Barnmedicin på Skånes universitetssjukhus.

Han behandlar barn och ungdomar med primära sömnstörningar som narko­lepsi, fragmenterad nattsömn och för­skjuten dygnsrytm. Det är viktigt att först ta reda på om det finns andra sjukdomar, funktionsvariationer eller vanor som stör sömnen eftersom sömnstörningen då kan vara en följd av det istället.

Narkoleptiker lider brist på hormon

När det gäller narkolepsi typ 1 är man inte säker på vilka orsaker som triggar det, men mycket i forskningen pekar på att det är en autoimmun reaktion där immunförsvaret angriper vävnad. Det i sin tur leder till en brist på hormonet orexin i hjärnan.

– Vid svininfluensan 2009 drabbades hundratals barn och ungdomar av narkolepsi i samband med att de vaccinerades med Pandemrix. Men det måste finnas flera förklaringar till att immun­systemet triggas igång.

Narkolepsi kännetecknas av extremt upphackad och ytlig sömn under natten vilket leder till att man blir jättetrött under dagen. Man får också sömn­attacker och kan slumra till närsomhelst. För att undvika sömnattacker behövs det läkemedelsbehandling, men ibland räcker inte det.

– Då kan jag ordinera en till två korta sömn­pauser under skoldagen. Skolan får hjälpa till att göra det möjligt.

Läkemedel ger djupsömn

Karakteristiskt för narkolepsi är att man oftast går direkt ner i REM-sömn, så kallad drömsömn, istället för djupsömn när man somnar. Detta leder till att man kan uppleva skräckinjagande hallucinationer vid insomningen. Men det finns ett narkotiskt läkemedel som kan ta bort hallucinationerna samtidigt som det förebygger att sömnen blir sönderhackad.

– Det ger en mycket djup sömn. Jag har haft patienter som sagt att de känner sig utsövda för första gången på länge när de provat det. Men det är förstås otroligt viktigt att få till rätt dosering.

Förlorad muskelkontroll skapar pinsamheter

De flesta drabbas också av kataplexi, förlorad muskelkontroll. Kataplexin kan variera från att man tappar hakan till att man ramlar ihop. Den utlöses av känslor, så det händer när man skrattar och är glad, ledsen, upprörd eller sexuellt berörd. Även detta behandlas ofta framgångsrikt med läkemedel.

– Obehandlad narkolepsi är en katastrof för den som drabbas. Men det finns god hjälp att få och även om få blir helt bra, så får de allra flesta mycket bättre livskvalitet, säger Sven Wiklund.

Att inte få tillräcklig djupsömn drabbar inte bara dem med narkolepsi, utan fragmenterad nattsömn är en diagnos i sig. Precis som narkolepsi kan den drabba både riktigt små barn och äldre. Vid fragmenterad nattsömn är det viktigt att utesluta kroppsliga och psykiska förklaringar såsom till exempel sömnapné, smärta eller oro.

– Men ibland beror en sönderhackad nattsömn på störningar av vår sömnrytm och det kan ofta behandlas framgångsrikt med läkemedel.

Ärftligt inte kunna somna i tid

Förskjuten dygnsrytm kan bero på att den inre biologiska klockan går ”fel”, något man identifierar vid sömnutredningar. Det rör sig om en ganska liten grupp och de kommer till Sven Wiklund i ton­åren, när den kroniska sömnbristen gör att de kraschar. De kan vara vakna till mycket sent på natten och saknar förmåga att somna i ”vanlig” tid även om de känner sig trötta. Ofta finns det en mamma, pappa eller syskon som också har problem.

Det är troligen ärftligt och var förmodligen en överlevnadsstrategi på savannen. Det skulle finnas någon som kunde vakta elden och varna för farliga djur. De med förskjuten dygnsrytm har egentligen en normal sömn, men tiden när de vill sova skär sig med samhällets krav. Vuxna med förskjuten dygnsrytm har ofta skaffat sig yrken som fungerar. Men skolbarn drabbas av kronisk sömnbrist, och klarar inte av att sova i kapp på helgen.

– För den här gruppen behövs det flera olika mediciner för att få dem i rätt rytm. Det är en tacksam patientgrupp som sedan får mycket bättre livskvalitet.

Svårare hjälpa de med autism

Sven Wiklund är noga med att poängtera att det handlar om att deras inre biologiska klocka går på annan tid, inte att de är uppe för sent och spelar datorspel eller gör något annat.

– Många har däremot vant sig vid att vara vakna och spela datorspel och det förstärker problemen. Men det är sekundärt om man har en förskjuten dygnsrytm.

Det går oftast att göra något åt lång­variga sömnstörningar om man hittar orsaken till problemen menar Sven Wiklund. Men en grupp är svårare att hjälpa.

– Det handlar om dem med autism. Deras hjärna fungerar annorlunda och rigiditeten gör det svårare att ändra på vanor. Ofta är de också känsligare för läkemedel och ibland får läkemedel en sämre effekt, enligt min erfarenhet.

TEXT: Jenny Loftrup

Relaterad artikel: Spårar sömnproblemens rötter