Risken att insjukna i typ 2-diabetes är dubbelt så hög hos malmöbor födda i Irak som för svenskfödda. De med irakiskt ursprung insjuknar dessutom nästan sju år tidigare. Två riskfaktorer av flera sticker ut – övervikt/fetma och stark ärftlig belastning för sjukdomen.

– Varannan person med irakisk bakgrund har en förstagradssläkting (förälder, syskon eller barn) med diabetes typ 2. Motsvarande siffra för de infödda är drygt en fjärdedel. Sin ärftlighet kan man inte påverka men man kan minska på övervikten, säger Louise Bennet som ansvarar för MEDIM-studien (Migration och Etnicitet för Diabetesutvecklingen I Malmö).

Övervikt och fetma är en välkänd och stark riskfaktor för typ 2-diabetes som i sin tur kan ge komplikationer, framför allt hjärt-kärlsjukdomar. MEDIM startade 2010. I studiens första fas jämfördes nästan 1 400 personer med rötterna i Irak med drygt 700 svenskfödda. Skillnaderna mellan grupperna var stora.

Diabetes dubbelt så vanligt

Diabetes var dubbelt så vanligt i den irakiska gruppen, nästan tolv procent mot knappt sex procent bland de svenskfödda. Bland irakierna som var över 60 år hade nästan var tredje typ 2-diabetes. Dessutom insjuknade de irakiskfödda i genomsnitt sju år tidigare.

Övervikt eller fetma var också vanligare bland de invandrande irakierna. Sju av tio män och sex av tio kvinnor hade bukfetma, som är den farligare typen av fetma och som utgör en betydande risk för hälsan.

– Vi insåg att det vore oetiskt att inte försöka göra något åt situationen, berättar Louise Bennet.

Främja ändring av livsstilen

Så startade MEDIM-studiens andra fas som innebär olika program för att främja en ändring av livsstilen.

– Vi kan inte genomföra någon revolution men vi kan starta en process som kanske leder till en mer hälsosam livsstil. Den traditionella irakiska maten innehåller mycket fett och socker. Läsk är en vanlig måltidsdryck, riset friteras i olja, teet dricks med mycket socker, dadlar och kakor är vanligt.

– Vi har haft matlagningskurser på arabiska med utgångspunkt i arabisk mat. Vi har haft gruppsamtal, kvinnor för sig, män för sig. Fokus ligger på att identifiera kulturella och sociala hinder för en livsstilsförändring.

Kulturella hinder

Enligt Världshälsoorganisationen ska vi röra på oss minst 30 minuter om dagen. Enbart en av fyra bland de irakfödda i undersökningen var så pass fysiskt aktiva.

– Det finns kulturella hinder, framför allt för kvinnorna. Vi hade kvinnor som deltog i stavgång i grupp men då åkte de till andra områden i Malmö så att deras grannar inte skulle se det, berättar Louise Bennet.

– Målet är en mer jämlik hälsa. Vi kan inte visa det i MEDIM men jag tror att det viktigaste är integration, utbildning, jobb.

Text: TORD AJANKI