Att diagnosticera och behandla artros har sina fallgropar. Det kan liknas vid ett pussel där det krävs flera bitar för att få en helhetsbild av patienten, menar ortopedspecialisten Carl Johan Tiderius.

Undersökning med magnetkamera (MR) kan ibland vara en av bitarna i pusslet. Till magnetkamerans stora fördelar hör att den kan bidra till tidigare upptäckt av artros.

I slutändan kan det betyda en bättre behandling för patienten och att en hel del problem med lidande och värk undviks.

Risk för överdiagnostik med MR

– Magnetkameran ger detaljerad information och möjlighet att samtidigt bedöma både skelett och mjukdelar. När artros syns på en vanlig röntgenbild däremot, har den redan funnits i flera år. Därmed kan den även bli svårare att behandla, berättar Carl Johan Tiderius, överläkare på Skånes universitetssjukhus och docent i ortopedi vid Lunds universitet.

Det kan finnas många orsaker bakom höft- och knäproblem, och det kan därför vara svårt att fastställa vad värken beror på. Ofta handlar det om att ställa en sannolikhetsdiagnos. När läkaren undersökt höften eller knäet och kanske tagit prover ska resultaten bedömas med hänsyn till ålder, tidigare sjukdomshistoria och ärftlighet, arbetsförhållanden, eventuell övervikt m.m. Därtill kan det bli aktuellt med röntgen eller magnetkameraundersökning.

– Användningen av magnetkamera ökar i Sverige. Det är framför allt för yngre patienter med osäker diagnos samt vid speciella sjukdomar som höftdysplasi som MR är värdefullt, betonar Carl Johan Tiderius.

En viss risk för överdiagnostik finns. Ett exempel är meniskförändringar hos medelålders personer, ett vanligt fynd vid MR-undersökning av knäleden. Dessa är ofta normalfynd, men de skapar oro hos patienterna som tror att det är något som måste opereras. Återigen är det viktigt att lägga hela pusslet, framhåller Tiderius.

Magnetkameran hjälp i forskningen

Magnetkameran har också en viktig roll inom forskningen, där den kontinuerligt bidrar med nya data som ligger till grund för ökad kunskap.

– Vår forskning visar att det finns kvalitetsskillnader i ledbrosk, vilket betyder att man kan ha brosk som håller bättre eller sämre. Resultaten talar också för att man kan förbättra kvaliteteten på sitt brosk genom viktnedgång och anpassad träning, berättar Carl Johan Tiderius.

Nya magnetkameratekniker med bl.a. tredimensionella bilder ger förhoppningar om ännu mer detaljerad kunskap om broskets sammansättning.

Ställa rätt diagnos tidigare

Översatt till patientvård medför forskningen avsevärda vinster. En överviktig patient som visar sig ha dålig broskkvalitet kan utan dröjsmål ordineras fysisk aktivitet och få hjälp med kostråd och viktminskning.

Operation är oftast en sista lösning för stora besvär och när inget annat hjälper. I första hand gäller det att ta hand om det ledbrosk vi har, eftersom kroppen inte bildar nytt.

– Forskning och läkemedelsindustri har gjort stora framsteg inom reumatiska sjukdomar. Det vore en fantastisk framgång ifall ansträngningarna även kunde leda fram till ett läkemedel som hjälper brosket att bygga upp sig självt. I ett sådant perspektiv kommer tidig diagnosticering att vara än mer betydelsefullt. 

Text: BJÖRN MARTINSSON