Livet för personer med intellektuell funktionsnedsättning har förändrats, och med förbättrade livsvillkor i samhället lever personerna längre. De beskrivs som ”den första generationen äldre med utvecklingsstörning” och nu finns de första nationella forskningsresultaten om deras hälso- och sjukvårdssituation. Kunskap som är av särskild vikt eftersom äldre med utvecklingsstörning är en utsatt grupp som ofta har svårigheter att uttrycka sig.
Gerd Ahlström, professor i omvårdnad vid Lunds universitet, har under flera år forskat i ämnet:
– Tidigare blev endast enstaka personer med utvecklingsstörning pensionärer. Nu är det en given grupp. Forskningen är viktig för att öka kunskapen om deras situation och för att kunna planera och genomföra en god vård.
Forskningsprojektet som Gerd Ahlström står bakom har sedan flera år tillbaka undersökt den demografiska förekomsten av äldre med utvecklingsstörning i Sverige samt hur deras hälso- och vårdsituation ser ut jämfört med den allmänna äldre befolkningens. Till grund ligger data från cirka 15 000 personer med utvecklingsstörning eller personer med autism eller autismliknande tillstånd, insamlade från 6 nationella register omfattande en 13 år lång period. Målet är att identifiera frågor som är viktiga för vård och omsorg att ta i beaktan.
Läs även: Första generationen äldre med utvecklingsstörning
Olika många i olika delar av landet
Forskningen visar att gruppen äldre med utvecklingsstörning ökade mellan 2004 och 2012 i jämförelse med Sveriges äldre befolkning i stort. En skillnad mellan kommuner och olika delar av landet kunde dock observeras. Gerd Ahlström menar att den här kunskapen kan ligga till grund för frågor om ekonomiskt stöd – så att resurser tilldelas de områden som har särskilt behov av ökad kunskap om vård och social service av den här gruppen.
Att åldras med utvecklingsstörning
En av studierna inom ramen för forskningsprojektet visar att gruppen löper större risk för bortgång till följd av bl.a. lunginflammation. En annan förvissar oss om att äldre med utvecklingsstörning går på färre hälsokontroller.
Anna Axmon, docent och epidemiolog, har inom forskningsprojektet bl.a. studerat användningen av läkemedel. Resultaten visar att gruppen får mindre av vissa smärtstillande mediciner än andra patienter. För närvarande pågår analyser för att undersöka varför det är så. En möjlig förklaring är att personer med utvecklingsstörning inte lika enkelt kan förklara, eller förstå, att de upplever smärta och vart den kommer ifrån. Det här kan få konsekvenser så som oro och ångest, som i sin tur kan leda till ökad utskrivning av psykofarmaka, något som den här gruppen får utskrivet i större utsträckning. Att det kan vara smärtstillande som behövs och inte lugnande medicin är en central fråga att sprida vetskapen om till personal.
Forskningen har visat
Sammanlagt har 13 vetenskapliga artiklar publicerats, du kan hitta dem här. De visar bl a att äldre med utvecklingsstörning i jämförelse med jämngamla i den allmänna befolkningen:
- Behöver oftare komma till vården för ett snabbt omhändertagande jämfört med övrig befolkning
- Ordineras mycket mer psykofarmaka
- Ordineras mindre smärtstillande
- Löper större risk för många sjukdomstillstånd exempelvis demens och diabetes
Studierna visar även skillnader inom gruppen av äldre personer med utvecklingsstörning, exempelvis mellan män och kvinnor, olika svårighetsgrad av utvecklingsstörning och olika åldersgrupper.
Läs även: Självbestämmande A och O när personer med intellektuell funktionsnedsättning åldras
Framöver ämnar forskarna studera hälsofrämjande vårdinsatser för gruppen och förbättrad samverkan mellan vård och omsorg. Forskningsresultaten kommer att användas som underlag för att utarbeta arbetsmetoder – till för att förbättra hälso- och sjukvården samt socialtjänst för personer med intellektuella funktionshinder.
Text: YLVA NILSSON
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet
