Sjukdomen får inte begränsa ens liv. Livet med stomi kan levas aktivt. Finsnickaren, plåtslagaren och tidigare RFSU-ordföranden Gert-Inge Brander i Malmö har levt med stomi sedan han var i 20-årsåldern.

Sågen för oväsen och en doft av nysågat trä sprids i lokalen. Vid väggen står en nytillverkad trätrappa. Finsnickaren Gert-Inge Brander är igång med sina händers arbete i det egna finsnickeriet i Kirseberg i Malmö.

– Jag har sjukdomen ulcerös kolit, fick det under tiden jag arbetade som plåtslagare på Sockerbolaget i Arlöv. Låg inlagd några månader på sjukhuset i Malmö och gick ner till 35 kilo. Jag var svårt sjuk, svårare än jag själv förstod, berättar Gert-Inge över en kopp kaffe.

Kosten han fick var densamma som astronauternas, en kraftig näringsdryck för att öka vikten. Den smakade apa!

– Jag hade aldrig hört talas om stomi, att ersätta tarmarna med en påse på magen, förrän jag blev sjuk. Fick en sådan genom en operation. Blev aktiv i de stomiopererades förbund ILCO och startade ett ungdomsprojekt, de flesta medlemmarna var annars till åren komna. Men jag lämnade förbundet när det blev för mycket handikapptjosan.

Stomipåsen inget hinder

Gert-Inge Brander har inte upplevt sig som handikappad och aldrig låtit sjukdomen och stomipåsen hindra honom i livet.

– Den enda begränsningen var att jag frikallades såsom oduglig för krigstjänst, men det ser jag inte som en nackdel.

En fördel han har är att han inte behöver leta efter toaletter. Han bestämmer tiden. Det sämsta med sjukdomen är att han måste gå på toaletten under natten.

Under de trettio åren som han haft stomi har påsen endast gått sönder fem, sex gånger. Han tycker inte att han förlorat på att behöva ha en påse efter det att hans tjocktarm opererats bort.

– Många har en skräck för att få en stomi. Jag kan inte förstå varför. Det är en bra lösning för patienterna, ibland bättre än mediciner.

Nyfikna frågor från barn

Till den egna verksamheten med finsnickeri kom han via uppdraget som riksordförande i RFSU i Sverige. Det var han i åtta år, med flera internationella uppdrag som följd. Bland annat aids-bekämpning i samhällen i Zambia där 40 procent av tonåringarna var drabbade av HIV.

– När jag slutade ordförandeskapet kom jag underfund med att jag ville arbeta med händerna igen, nu som snickare.

Han har även utbildat sig till kemiingenjör och till förskolelärare under sitt innehållsrika liv. Fortfarande händer det att han håller föreläsningar om sexualitet och funktionshinder. Då är det oftast en fördel att kunna säga ”vi handikappade”, att berätta att man inte har ett ovanifrånperspektiv när man talar om gruppen.

Annars räknar han sig inte som handikappad, det är han inte. Livet ska levas som vanligt även om små barn ibland nyfiket frågar i duschen efter träningen om hans stomipåse. Kaffepausen är över, Gert-Inge Brander går till hyvelbänken för att fortsätta sitt arbete.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND