När kvinnor får hjärtinfarkt är de oftast betydligt äldre än de män som drabbas. De har också svårt att urskilja symtomen på en infarkt och i stället för att söka hjälp, stannar de hemma så länge som möjligt. Många gånger kontaktar de sina barn för att få hjälp med ett beslut om att åka till sjukhus eller inte. – Kvinnor i åldern 70–80 år relaterar inte sina symtom till en hjärtinfarkt. De känner sig trötta, orkeslösa och en del beskriver buksmärtor, men förringar sina symtom och kopplar dem inte till infarkt, säger Annica Sjöström Strand, sjuksköterska och forskare på Lunds universitet.

Stor omställning för kvinnorna

Utvecklingen inom det medicinska området för behandling av hjärtinfarkt går fort och patienter som kommer in får snabbt hjälp. Det gör att de kvickt mår mycket bättre och inte behöver ligga inlagda mer än ett par, tre dagar.

– Det är ju positivt men det blir också en stor omställning för kvinnorna. De upplever sig som friska men när de kommer in på sjukhuset blir de diagnostiserade med en dödlig sjukdom. Ett par dagar senare är de tillbaka i sitt eget hem med mycket ångest och oro som följd. Kvinnor i den här åldern har ofta ett stort ansvar för hemmet och för en äldre partner och vill inte att infarkten ska påverka hemsituationen. Många blir passiva och vet inte vad de kan, eller vågar göra och åker även in till sjukhuset i onödan eftersom de har svårt att skilja olika symtom åt. Annica Sjöström Strands studier visar att kvinnor är starkt påverkade i sin livssituation upp till fem år efter sin infarkt och att de ofta även drabbas av följdsjukdomar.

Behov av stöd i flera år

– Det finns ett stort behov av fortsatt stöd från hälso- och sjukvården, där man uppmärksammar kvinnors speciella behov och stöd i ett flerårigt perspektiv, säger hon.

Tidigare har hjärtinfarkt varit klassad som en vällevnadssjukdom, men numera är den främst kopplad till faktorer som rökning, fel kost och avsaknad av motion. Bortsett från första året efter en hjärtinfarkt, är hjärt- och kärlpatienter hänvisade till vårdcentralerna med sina frågor och sin oro. Men kompetensen är varierande på vårdcentralerna.

Varierande kompetens på vårdcentraler

– Vi har sett i en studie på vårdcentraler i Skåne, att personalens kompetens varierar mycket och att de flesta inte kan erbjuda rätt stöd till patienter som har hjärt- och kärlsjukdom.

Även om den medicinska utvecklingen har gått snabbt framåt, har inte eftervården med rehabilitering och omvårdnad, hängt med och samarbete med patientorganisationer saknas ofta.

– Genom mer hjälp från vårdcentralerna hade man kunnat avhjälpa stressen hos kvinnorna, avslutar Annica Sjöström Strand.

Text: ÅSA HANSDOTTER