Det är köttätandet som ligger bakom människosläktets evolutionära framgångar. När de tidiga människorna börjat äta kött och så småningom jaga gjorde deras nya, mer högkvalitativa kost att kvinnorna kunde avvänja sina barn tidigare. Följden blev större barnkullar och en befolkning som gradvis spreds över jorden.

Kopplingen mellan köttätande och en snabbare avvänjning visas av en forskargrupp i Lund, som jämfört nära 70 däggdjursarter och funnit tydliga mönster.

Att lära sig jaga var ett avgörande steg i människans evolution. Jakten krävde kommunikation, planering och jaktredskap, vilket ställde krav på en större hjärna. Tillskottet av kött i kosten gjorde det samtidigt möjligt att utveckla denna större hjärna.

– Detta har man känt till länge. Det är däremot ingen som tidigare påvisat den starka kopplingen till amningens längd, som är en viktig pusselbit i sammanhanget. Genom att äta kött har amningsperioderna och därmed tiden mellan barnafödslarna kunnat förkortas. Det måste ha haft avgörande betydelse för människans evolution, säger Elia Psouni vid Lunds universitet.

Samma mönster för alla däggdjur

Hon är utvecklingspsykolog och har tillsammans med neurofysiologen Martin Garwicz (också i Lund) och evolutionsgenetikern Axel Janke (numera i Frankfurt men tidigare i Lund) publicerat sina fynd i tidskriften PLoS ONE.

Bland naturfolk är den genomsnittliga amningstiden 2 år och 4 månader. Det är inte mycket jämfört med den maximala livstiden för vår art, ca 120 år. Ännu mindre är det jämfört med våra närmaste släktingar: schimpanshonor diar sina ungar i 4-5 år, medan schimpansens maximala livstid är bara knappt 60 år.

Många forskare har försökt förklara människans jämförelsevis korta amningstid med sociala och beteendemässiga teorier om föräldraskap och familjestorlek. Men lundagruppen visar nu att människan faktiskt inte skiljer sig alls från andra däggdjur. Tar man in hjärnans utveckling och kostens sammansättning i ekvationen, så stämmer tiden när våra ungar slutar dia precis med mönstret hos andra däggdjur.

Köttätare ammar kortare tid

Det är en sådan matematisk modell som Elia Psouni och hennes medarbetare byggt upp. I modellen har de matat in uppgifter om nära 70 däggdjur av olika slag – uppgifter om hjärnans storlek samt om de olika arternas kost. Arter där kött står för minst 20 procent av kostens energiinnehåll har klassats som köttätare.

Modellen visar att djur av alla arter slutar dia sina ungar när deras hjärnor nått ett visst stadium på vägen mellan befruktningen och hjärnans fulla storlek. Köttätarnas högkvalitativa diet gör att de kan sluta dia tidigare än växt- och allätare.

Modellen visar också att människan inte skiljer sig från andra köttätare. Alla de köttätande arterna, från små djur som iller och tvättbjörn till stora djur som panter, späckhuggare och människa, har en ganska kort amningstid. Den skillnad mellan oss och de stora aporna som förbryllat tidigare forskare beror just på att vi är köttätare, medan gorillor, orangutanger och schimpanser är växt- eller allätare.

Enkel biologi som gäller

Lundagruppen la för några år sedan fram en uppmärksammad studie av när ungarna hos olika djur börjar gå. Även här fann man stora likheter mellan däggdjursarter som skilt sig åt i evolutionen för tiotals miljoner år sedan. Vid ett visst stadium i hjärnans tillväxt verkar det helt enkelt vara dags att börja gå, vare sig man är igelkott, iller eller människa.

– Att människan visar sig vara så lik andra djur kan förstås uppfattas som provocerande. Vi tror ju gärna att vår kultur gör oss annorlunda. Men när det gäller amning och avvänjning för människan som art behövs alltså inga sociala och kulturella förklaringar, utan det är enkel biologi som gäller. Sociala och kulturella faktorer spelar däremot säkert in för variationen oss människor emellan, säger Elia Psouni.

Hon är noga med att understryka att forskargruppens resultat handlar om människans evolution. Forskningen handlar om hur köttätandet kan ha bidragit till människosläktets spridning över jorden, och säger inget om vad vi bör eller inte bör äta idag för att få i oss en bra kost.

Text: INGELA BJÖRCK

Foto (porträtt): Eva Bartonek Roxå

Ett pressmeddelande från Lunds universitet, 20 april 2012