Svaghet, nervositet, melankoli och okontrollerade känsloutbrott. Det är några av symtomen på hysteri som var en vanlig diagnos för kvinnor under 1800-talet. Behandlingen var allt från orgasmterapi till kirurgiska ingrepp. Men var kvinnorna verkligen psykiskt sjuka? Eller var det följden av en påtvingad genusroll i ett instängt samhälle?

Vi föds med en uppsättning kromo­somer där könskromosomerna definierar vårt biologiska kön, även om det i vissa fall finns spädbarn där könet är oklart. Genus däremot har att göra med sociala och kulturella konstruktioner – vem du är och hur du vill identifiera dig. 

– Vi måste vara väldigt noggranna när vi diskuterar kön och kulturellt styrda normer. Dessa förstärker varandra i en samhällelig kontext, men det betyder inte att det finns ett absolut orsaks­samband, säger Anna Tunlid, docent i idé- och lärdomshistoria och forskare vid Lunds universitet. 

Orgasmterapi mot hysteri

Historiskt beskrivs kvinnor som mer ömtåliga än män och det är deras reproduktiva organ som då ofta identifierats som skälet till deras påstådda psykiska svaghet. Redan under antiken menade Hippokrates att livmodern vandrade runt i kroppen och orsakade kvinnors humörsvängningar. Hysteri är just det grekiska ordet för livmoder. 

– Kirurgins framväxt under slutet av 1800-talet, gjorde det möjligt att öppna upp kvinnokroppen och utföra kirurgiska korrigeringar på äggstockar och livmoder, för att behandla de kvinnor från medel- och överklassen som fått diagnosen hysteri. 

Ett annat sätt att behandla hysteri var genom orgasmterapi, en procedur där läkaren manuellt stimulerade kvinnans genitalier tills hon fick orgasm. Något som ansågs temporärt lindra symtomen. Även in på 1900-talet betraktades kvinnor som inte trivdes i sitt äktenskap, som neurotiska. Då kunde lösningen vara en tid på det som då kallades sinnessjukhus, där man hoppades kunna återanpassa kvinnan till den förväntade rollen som hustru och moder. 

Sociala, kulturella och medicinska faktorer samverkade alltså för hur kvinnlighet och kvinnors hälsa uppfattades och behandlades.

Skadligt för fertiliteten

Medicinska argument har historiskt sett använts för att förhindra kvinnlig frigörelse och begränsat kvinnor från högstatusyrken och högre utbildning, som ansågs vara skadligt för fertiliteten. Men det var även ett sätt att organisera samhället där kvinnor hade ansvar för hem och barn, medan männen stod för arbete och hade tillgång till det offentliga rummet. Kulturella förväntningar på vad som var manligt och kvinnligt placerade människor i fack som med den tid­ens lagar och regleringar, var omöjliga att ta sig ur. 

– Det som bryter mot invanda norm­er och föreställningar kring kön och sexuell läggning, har alltid varit otroligt laddat. Homosexualitet var till exempel brottsligt i Sverige fram till 1944 och sjukdomsdiagnosen avskaffades först i slutet på 70-talet. Det har hänt mycket när det gäller HBTQI-frågor de senaste trettio åren, men för de klassiska genusfrågorna om till exempel köns­roller i heterosexuella relationer, tar normer och värderingar mycket längre tid att förändra. 

Konserverande synsätt

Vi människor har ett behov av att klassi­ficera och kategorisera världen för att kunna förstå den – inte minst inom medicinen. Beroende på vårt biologiska kön och rådande normer om vad som anses som kvinnligt respektive manligt till­delar samhället oss en roll. Men det är ett otroligt konserverande synsätt att koppla ihop kromosomer med vem du bör vara. 

– Även om det fortfarande finns traditionella mönster, så finns det i Sverige idag en större acceptans för att det finns olika sätt att leva sitt liv och våra könsroller är inte längre lika stereotypa som för hundra år sedan.

Ett exempel på detta är att kvinnor länge har haft möjligheten till högre tjänster inom akademin, som exempelvis professurer. Ändå har vi lång tid kvar innan det är lika många kvinnliga som manliga professorer, även om det nu är fler unga kvinnor än män som kommer in på universitetets utbildningar. Kvinnorna kommer efter eller hoppar av karriären när de bildar familj. Det går inte att utesluta att det finns biologiska faktorer bakom detta, men det har alltid funnits förväntningar på kvinnor att ha en vårdande roll. Samtidigt hänger det ihop med andra faktorer – inte minst pappornas roll och den acceptans som idag finns på deras arbetsplats att ta ut full föräldra­ledighet. 

Mannen som norm

Inom medicinsk forskning har mannen länge varit normen och kvinnor har ofta uteslutits från kliniska prövningar, vilket har lett till att behandlingar har utvecklats utan att ta hänsyn till könens biologiska och fysiologiska skillnader. Även om kvinnor idag inkluderas i studier i större utsträckning finns fortfarande en snedfördelning. Följden blir en brist på kunskap om kvinnors specifika behov och att deras symtom många gånger misstolkas eller bagatelliseras. Män och kvinnor lever inte heller på samma villkor och kanske behöver forskare och vårdpersonal ställa nya och andra frågor om hur detta påverkar hälsan, menar Anna Tunlid. 

– Hur kön, genus och miljö samspelar är väldigt komplext. Vi behöver fortsätta att nyfiket utforska sambanden i vår strävan efter ett jämställt sam­hälle, där människor inte på förhand begränsas i sitt val av utbildning, yrke eller andra livsval utifrån sin könsidentitet. Det tjänar både den enskilda individen och samhället i stort på, avslutar Anna Tunlid. 

Text: Åsa Hansdotter