En knäskada innebär ofta en längre tids rehabilitering. Under rehabiliteringen gång guidas man av en fysioterapeut – och tillsammans arbetar man mot en gemensam målbild: återfå knäets fysiska förmåga och den skadades tillit till knäet. Längs rehabiliteringen är det viktigt att kunna mäta hur det går, vad som förändras och varför. Vala Flosadottir, fysioterapeut, har utvärderat frågeformulär som mäter just detta.
Antalet akuta knäskador ökar, och klättrar dessutom ner i åldrarna. Idag utgör knäskador 48 procent av alla skador inom handboll, fotboll, innebandy och basketboll.
– Såväl förebyggande som rehabiliterande åtgärder är viktiga komponenter i detta sammanhang, i mina studier har jag fokuserat på det sistnämnda: rehabiliteringsprocessen, berättar Vala Flosadottir.
Frågeformulär för att bl a mäta självskattad knäfunktion och aktivitetsnivå hos personer med knäskador blir också allt fler. Det är en positiv utveckling men varje frågeformulär behöver utvärderas i sin kontext för att kunna anses pålitligt. Vala Flosadottirs studier fokuserar särskilt på formulärets förmåga att mäta förändring och visar att olika formulär mäter förändring olika bra inom olika områden.
Frågeformulär som mäter förändring
Bland annat har det amerikanska formuläret Activity Rating Scale (ARS) översatts och utvärderats. Resultaten visar att ARS upptäcker förändring när det rör sig om patientens fysiska aktivitetsnivå såväl under som efter rehabiliteringen. Frågeformuläret kan tänkas komplettera det mer traditionella formuläret: Tegners aktivitetsskala (TAS), som även det bedömer aktivitetsnivå – men som visade sig inte upptäcka förändring lika bra.
Andra formulär som undersökts har visat sig vara olika känsliga beroende vad som mäts. Knee injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) upptäcker förändring i patientens egen uppskattning av knäets funktion samt knärelaterad livskvalitet. Knee Self Efficacy Scale (K-SES) upptäcker förändring i patientens tillit till knäet och Medical Outcomes Study 36-Item Short-Form Health Survey (SF-36) upptäcker förändring när det kommer till patientens generella fysiska hälsonivå. Frågeformulären är alla ämnade att mäta mer än så, men rörande just förändring under rehabiliteringsprocessen är det alltså följande parametrar som sticker ut: aktivitetsnivå, knäets funktion, livskvalitet, tillit till knäet och fysisk hälsa.
Rehabilitering – en avgörande faktor
Vala Flosadottir har även studerat K-SES utfall i relation till när eller om en patient med främre korsbandsskada genomgår en operation. Främre korsbandsskada är den vanligaste typen av akut knäskada med cirka 6000 fall per år i Sverige. Utifrån data från en randomiserad klinisk studie med cirka 100 deltagare tyder resultaten på att oavsett när eller om den knäskadade genomgår en operation så är personens tillit till knäet densamma efter sex år.
– Tillit till knäet, eller den upplevda förmågan att kunna utföra en viss fysisk aktivitet, är en viktig faktor som ger ett reellt avtryck i patientens verklighet. Resultaten tyder på att för personer som fått en främre korsbandsskada är rehabiliteringen det viktigaste för att återfå tillit till knäet. De behöver inte oroa sig om det inte blir en operation direkt, något som för en fysioterapeut kan vara värdefullt att ha vetskap om, säger Vala Flosadottir, som syftar på den löpande dialog som fysioterapeuten har med sin patient.
Läs även: Bli stabil så du kan lita på ditt knä!
Vidare tydde resultaten på att personer som hade bättre fysisk funktion avseende hoppförmåga, lårstyrka samt rörelsekvalité, också visade bättre självskattad knäfunktion, starkare tillit till knäet och högre aktivitetsnivå oavsett om de hade fått operation eller ej. Dessa resultat understryker vikten av rehabilitering för att träna upp god fysisk funktion efter främre korsbandsskada.
Exempel på fysiska funktionstest där bättre resultat hos personer efter rehabilitering av främre korsbandsskada visade samband med: starkare tillit till knäet och bättre självskattad knäfunktion och högre aktivitetsnivå.
Text: YLVA NILSSON
