Äldre personer med multisjuklighet faller lätt mellan stolarna när deras hälsoproblem hålls separerade och behandlas var för sig. Kontinuiteten i vården saknas ofta. För att komma tillrätta med detta problem har ett projekt med så kallade äldrelotsar genomförts. Att etablera tillitsfyllda relationer visade sig vara det allra viktigaste.
Mellan 2011 och 2013 testades projektet med äldrelotsar i fem kommuner i Blekinge. Bland redan anställda sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter och omsorgschefer handplockades ett antal personer till tjänsterna som lotsar. Nu skulle de bli kittet mellan personer med multisjuklighet och deras anhöriga å ena sidan och de många olika vårdkontakterna å andra sidan.
Viktigt att se till helheten
– Vi har ett väldigt fragmenterat och splittrat hälso- och sjukvårdssystem. Vårdgivarna är mycket specialiserade och duktiga på sitt, men har inte samma förmåga att se till helheten. Detta skapar otrygghet hos patienterna, beskriver Markus Hjelm bakgrunden till satsningen.
Äldrelotsarna fyllde snabbt ett emotionellt behov, visar hans nya forskningsresultat. I intervjuer uppger de äldre att de uppskattade äldrelotsarnas inlyssnande roll, att de tog sig tid och kunde ta emot deras mer känslomässiga sidor av situationen.
– Dessa äldre personer hade tidigare saknat att ha en personlig kontakt med någon som känner till deras behov.
Stöd även för anhöriga
Utöver att bedöma och planera aktiviteter och koordinera hälso- och sjukvårdsinsatser, gjorde lotsarna också hembesök hos de äldre. Genom intervjuer med, och observationer av, såväl de äldre själva som deras anhöriga kan Markus Hjelm tydligt se att behovet av ökad trygghet och stöttning var stort. De anhöriga upplevde att lotsarna lyfte dem ur känslan av att vara ensamma i en tung och krånglig situation. Och äldrelotsarnas insats gav de anhöriga bättre verktyg att själva kunna hitta fram till rätt person inom vårdmaskineriet.
Lotsarna hade också regelbundna möten med referensgrupper inom hälso- och sjukvården. Där förde lotsarna fram behov och förbättringsområden som de hade sett i sitt dagliga arbete – saker som hälso- och sjukvårdsrepresentanterna också själva ofta hade sett. De var eniga i att problemen med att samköra vården för multisjuka personer fanns där, och såg projektet som lovvärt. Men forskarens intervjuer visar samtidigt att vårdrepresentanterna upplevde projektet som otydligt. De tyckte det var svårt att förstå det övergripande målet och äldrelotsens roll var oklar för dem, framför allt i början.
Konkreta förändringar
Vissa konkreta förändringar genomfördes. I en av kommunerna har avlösarservice förbättrat sitt arbetssätt, genom att inte ha lika många olika personer som utför servicen. Hörselombud har inrättats i en kommun, vilket innebär att ett ombud i varje hemtjänstgrupp samt varje boende har personal med kunskaper om hörapparater. I en annan kommun har biståndshandläggare och distriktssköterskor fått utbildning i tandvårdsbedömning, och all omvårdnadspersonal har fått utbildning i munhälsa.
Så är satsningen på äldrelotsar något bra, något som borde finnas landet runt?
– Jag kan se att äldrelotsarna har väldigt stor betydelse och fyller ett tomrum som hälso- och sjukvården inte har kunnat ge dessa personer. Forskningen visar tydligt på vikten av åtgärder såsom äldrelotsar för att kunna möta den äldre personens behov. Dock kan man min forskning inte utröna om själva effekten av äldrelotsar.
Nu banar Markus Hjelms kvalitativa forskningsresultat vägen för vidare kvantitativ forskning inom området.
Läs avhandlingen här.
Text & foto: ERIKA SVANTESSON
