Foto desloratadintabletter: Marcus Fritz

Vetenskap & hälsa har tidigare rapporterat om en studie från Lunds universitet där forskarna såg samband mellan förbättrad överlevnad vid malignt melanom och vanlig allergimedicin. Kort därefter publicerades ytterligare en studie om ökad överlevnad i bröstcancer för vissa antihistaminanvändare jämfört med icke-användare. Nu har forskarna undersökt om de i registerstudier kan se liknande resultatet i andra cancerformer. Vetenskap & hälsa ställde fyra frågor till Ildikó Fritz, en av forskarna bakom studien, om vad de sett för resultat.

Vad ville ni studera?

– Då vi i våra tidigare studier sett en ökad överlevnad i både bröstcancer och malignt melanom för användare av antihistaminerna desloratadin och loratadin, ville vi undersöka hur det ser ut för andra tumörtyper. Som i våra tidigare farmakoepidemiologiska studier på bröstcancer och melanom har vi samkört data från cancerregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret.

– Totalt ingick 429 198 fall av sexton cancersjukdomar under åren 2006-2017 i studien, och vi undersökte användning av sex vanliga antihistaminer (cetirizin, desloratadin, ebastin, fexofenadin, klemastin och loratadin) och jämförde överlevnaden hos antihistaminanvändarna och icke-användarna.

Vad har ni sett?

– Vi såg en förbättrad överlevnad i gruppen som använde desloratadin i tio av sexton tumörtyper (bland annat melanom,bröstcancer, lungcancer och cancer i magsäck och bukspottkörtel), samt förbättrad överlevnad för loratadinanvändare i två cancersjukdomar. Cetirizinanvänding var förknippad med förbättrad överlevnad i tre tumörtyper. Övriga antihistaminer hade inget påvisbart samband med förändrad överlevnad.

– Dessutom kan de tio tumörtyper där vi fann en ökad överlevnad för dem som använde desloratadin klassificeras som immunogena då de svarar på immunoterapi med så kallade checkpointblockerare. Det är lovande att flera mycket dödliga och svårbehandlade cancersjukdomar ingår i gruppen med ökad överlevnad för desloratadinanvändare, till exempel cancer i bukspottkörteln. Detta ingjuter hopp om nya verksamma behandlingar för dessa svåra sjukdomar.

Vilka mekanismer skulle kunna påverkas av läkemedlet och leda till den förbättrade överlevnaden?

– Vi misstänkte att antihistamineffekten skulle kunna vara immunologisk till sin natur, och därför grupperade vi tumörerna utifrån deras immunoterapirespons. Eftersom denna gruppering stämde för desloratadin tror vi att mekanismen är helt eller delvis immunologisk och inbegriper de processer som även immunoterapi grundar sig på. Stämmer detta kan desloratadin och möjligen även andra antihistaminer eventuellt ges tillsammans med immunoterapi för ännu större behandlingseffekt.

– Desloratadin har därtill en rad antiinflammatoriska egenskaper, och stabiliserar mastceller (en typ av immunceller som ofta anträffas i tumörer) vilket eventuellt kan förklara dess effekt, samt möjliga metastashämmande egenskaper. Det var just på grund av antihistaminernas antiinflammatoriska natur som vi började undersöka dem som potentiella cancerläkemedel, eftersom det är välkänt att uppkomsten av tumörer har många likheter med den inflammatoriska processen.

Vad är nästa steg?

– Vi har gått vidare för att bekräfta dessa resultat i experimentella studier. Ytterligare djurstudier och studier på människa är planerade för att utröna mer kring mekanism och effekt, men det viktigaste i nuläget är att randomiserade kliniska prövningar initieras, då desloratadin är ett säkert, billigt och befintligt preparat som potentiellt kan förbättra överlevnaden avsevärt i ett antal mycket dödliga tumörsjukdomar.

TOVE SMEDS