Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Jakten på mat som gör oss friska

2022-06-01
Emily Sonestedt på torget. Mycket grönsaker och baljväxter ingår i hälsosam kost. Foto: Roger Lundholm

Vilken mat ska vi äta för att hålla oss friska? Forskningsfrågan är enkel – men vägen till svaret är lång och komplicerad för nutritionsepidemiologen Emily Sonestedt. Fokus ligger inte bara på enskilda livsmedel och näringsämnen, utan också på matmönster.

Nutrition är detsamma som näring och epidemiologi är studier av sjukdomars uppkomst och utbredning. När Emily Sonestedt och hennes kollegor vid Lunds universitets diabetescentrum gör sina forskningsprojekt så styr och förändrar de inte studiedeltagarnas matvanor, utan iakttar och söker samband.

– Vi försöker så exakt som möjligt ta reda på vad människor äter. Sedan observerar vi vilka som drabbas av sjukdomar genom att följa dem via olika register, som cancerregister, diabetesregister och dödsorsaksregistret.

Den största studien kallas Malmö kost cancer och går ända tillbaka till 1990- talet. Alla Malmöbor i åldrarna 45–73 år bjöds in och omkring 40 procent av dem tackade ja. 28 000 personer skrev matdagbok, besvarade en enkät och intervjuades om portionsstorlekar och matvanor. Deltagarna har sedan följts via register och i uppföljningsstudier har forskarna dessutom bjudit in barn och barnbarn, för att studera flera generationers hälsa och kostmönster.

Svårt minnas vad man äter

I allmänhet har forskningen gått mot att studera kosten och ätandet som helhet. Ett välkänt exempel är Medelhavskosten som har studerats i närmare trettio år och visat att det är hälsosamt med mycket grönsaker, baljväxter och vegetabiliska oljor, medan rött kött och socker bör begränsas.

– Förut var man som forskare mer fokuserad på enskilda näringsämnen, nu är det mer fokus på mönstren men också på kvaliteten i det man äter. Det gäller för både kolhydrater och fetter, säger Emily Sonestedt.

Men att bygga sin forskning på vad människor själva rapporterar är inte enkelt. Alla vet inte vilket bröd som innehåller fullkorn eller om frukostflingorna är sötade. Det är också lätt att glömma bort vad man äter, och att förändra beteendet lite just eftersom man vet att man ska rapportera det. Man undviker kanske en chokladbit just den dagen.

– Därför kombinerar vi enkäter och matdagböcker med mätningar av ämnen i blod och urin. Halten av olika sockerarter i urinen är till exempel ett mer objektiv sätt att studera hur mycket socker någon brukar äta.

Sötad dryck värst

Emily Sonestedt har forskat en hel del på just socker, och på mjölkprodukter. Resultaten är intressanta men komplexa.

– Vad gäller socker ser vi ett tydligt samband mellan sötad dryck och risk för ohälsa. Men tittar man på tillsatt socker i kosten över huvud taget är sambandet inte alls lika starkt, säger Emily Sonestedt.

Medan storkonsumenter av läsk oftare utvecklar hjärt-kärlsjukdomar, gäller inte samma för de som exempelvis äter mycket kakor. Man kan till och med se motsatsen: personer som inte alls äter kakor verkar löpa ökad risk för sjukdom. Emily Sonestedt och hennes kollegor har funderat på om förklaringen ligger i annat än kosten. Kanske är det arbetslösa och ensamma människor som äter minst kakor, och de faktorerna som förklarar den sämre hälsan? Men för att hitta svaret på den frågan behövs helt annan forskning.

Hoppas på bättre mätmetoder

I år kommer en ny upplaga av de nordiska näringsrekommendationerna, NNR, som ligger till grund för de nordiska ländernas kostråd. Emily Sonestedt är en av de forskare som anlitas som experter. Hon arbetar med fyra olika kapitel och skriver bland annat om drycker, sötade livsmedel och mjölk.

I framtiden hoppas hon på bättre metoder för att få objektiv, korrekt information om vad människor äter. Inom

forskningen brukar man tala om biomarkörer: kroppsegna ämnen som ökar och minskar som en följd av något annat. Mätningar av markören kan visa till exempel om en sjukdom utvecklas, om en medicin fungerar, eller vad någon har ätit.

– Socker till exempel finns ju både naturligt och tillsatt. För hälsan spelar det roll, men i blodet och urinen ser man ingen skillnad på det ena eller det andra. Vi behöver verkligen bättre mätmetoder för att vår forskning ska ge bra resultat.

Text: LISA KIRSEBOM