E-besök är en vanlig form av digitala läkarbesök, där patienten fyller i ett frågeformulär på nätet och därefter kommunicerar med en läkare via chatt. Det har hittills saknats forskning för hur e-besöken påverkar läkarens vårdbeslut, men en ny avhandling har nu utvärderat den digitala vårdkedjan i svensk sjukvård.
– Över 60 procent av alla patientmöten sker inom primärvården. Därför behövs mer primärvårdsforskning för att vi ska kunna förbättra och effektivisera vården, säger Artin Entezarjou, som nu disputerar vid Lunds universitet med en avhandling där han har studerat den digitala vårdkedjan.
Artin Entezarjou är ST-läkare inom allmänmedicin vid Capio vårdcentral i Västra Götalandsregionen och doktorand vid Lunds universitet. Han ser en stor potential med att undersöka och optimera de digitala verktyg som finns. I sina studier har han bland annat analyserat data från nära 3 850 digitala och 760 fysiska vårdcentralbesök för luftvägs- eller urinvägssymtom i Sverige. Resultatet visar att 13 procent fler e-besökspatienter sökte fysisk vård inom 48 timmar och då främst på uppmaning av den digitala doktorn.
– Bortsett från dessa patienter fanns ingen skillnad i andelen patienter som sökte fysisk vård, och nästan 70 procent av e-besökspatienter hade inget fysiskt läkarbesök de närmsta två veckorna efter mötet med den digitala doktorn.
Studien är den första av sitt slag i svensk sjukvårdskontext, men resultaten får tolkas med försiktighet då e-besöksgruppen och den fysiska gruppen sannolikt skiljer sig på flera sätt, såsom ålder och samsjuklighet, samt att e-besöksgruppen i förväg visste att de ingick i en studie medan fysiska gruppen inte gjorde det.
– Dock stämmer resultaten med flera andra studier från USA, men det behövs fler oberoende studier i Sverige, som kommer fram till liknande utfall för att slutsatserna ska bli säkrare.
När det gäller de digitala symtomformulär som patienten fyller i på vårdcentralens digitala plattform, är läkare inte överens om hur de ska bedömas. Därför kan detta moment inte heller enkelt automatiseras av beslut med AI.
– Utmaningen inom allmänmedicin är att hitta nålarna i höstacken. Man måste ha koll på så otroligt mycket och ha en känsla för när man ska agera och när man ska ha is i magen. AI är ett kategoriskt system vilket många gånger är bra, men den allmänmedicinska specialiteten handlar mycket om att hantera osäkra parametrar, som AI-modeller idag inte kan. Fokus bör istället läggas på ökad dialog mellan patient och vårdpersonal och tillämpning av det professionella omdömet.
Mer antibiotika vid digitala läkarbesök?
Tidigare studier har indikerat att det förskrivs mer antibiotika vid digitala besök, men Artin Entezarjous forskning visade ingen överförskrivning. Snarare var förskrivningen av antibiotika avsevärt lägre för patienter med halsont, urinvägsbesvär eller luftvägsbesvär vid digitala läkarbesök, än för samma grupp som hade ett fysiskt läkarbesök. Läkare upplevde också att det var lättare att hantera vissa krävande patienter och emotionellt laddade samtal i textform. Det är helt enkelt enklare att säga nej till förfrågningar av antibiotikarecept om patientmötet inte är fysiskt menar Artin Entezarjou.
– Studiens huvudsyfte var att undersöka om där fanns en högre förskrivning i den digitala gruppen. Att förskrivningen var så pass mycket lägre än för den fysiska gruppen, kan även bero på skillnader vid rekrytering, att vårdcentralen hade strängare digitala rutiner för antibiotikaförskrivning eller att läkarna var medvetna om att de var med i ett forskningsprojekt. Här krävs fler studier för att man säkert ska kunna uttala sig.
Tydligare sökvägar in i vården
Artin Entezarjou är säker på att den traditionella och den digitala vårdkedjan kommer att integreras ytterligare i framtiden, men betonar att vården måste vara flexibel:
– Ibland fungerar det inte digitalt och då får man lyfta på telefonluren, eller be patienten komma på ett fysiskt besök. Det behövs ett flexibelt byte av plattform där patientens tankar, oro, och önskan måste vara grunden vid mötet. Rent generellt måste vården också bli tydligare vilka sökvägar som passar olika situationer, för att stötta patienter så att de hamnar rätt från början.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet