Studier visar att typ-2 diabetes är 2-3 gånger högre bland utomeuropeiska invandrare än bland icke invandrade svenskar. Efter nyår startar ett nytt forskningsprojekt som belyser betydelsen av etnisk bakgrund och könstillhörighet för utvecklingen av typ-2 diabetes.

Projektet heter MEDIM (Migration och etnicitet för diabetesutvecklingen i Malmö) och koordineras av läkaren och forskaren Louise Bennet. Studien ska fokusera på förekomsten av typ 2 diabetes (T2D) och så kallad prediabetes hos invandrade irakier i Malmö.

Hög andel i Mellanöstern

– Bland de fem länderna i världen som har högst andel diabetiker, ligger fyra i Mellanöstern, säger Louise Bennet.

Men varför just irakier?

– Vår pilotundersökning i invandrartäta bostadsområden i Malmö visar bland annat att en signifikant högre andel av irakierna än svenskarna hade ärftlighet för diabetes, 65 procent jämfört med 25 procent för svenskarna, säger Louise Bennet.

Kan förebyggas med livsstil

I dag finns det inte några rutiner för hur man från vårdens sida aktivt skall arbeta med livsstilsförebyggande insatser till individer som är i riskzonen att drabbas av typ-2 diabetes. Ej heller någon metod för hur ett individanpassat stöd till högriskindivider med annan kulturell bakgrund bör vara utformad.

Insatser planeras

Louise Bennet och hennes forskarkollegor ska nu testa en metod för kontinuerlig och individuellt anpassad återkoppling av levnadsvanorna till personer som löper hög risk att utveckla diabetes. Med hjälp av intervjuer ska forskargruppen identifiera hinder och underlättande faktorer till en livsstilsförändring. Syftet är att optimera motivationen till en varaktig förändring av levnadsvanorna hos högriskpatienter, oavsett kulturellt ursprung.

– Ett mer aktivt förebyggande i primärvården skulle innebära både minskad dödlighet och stora besparingar av sjukvårdsresurser och kostnader.

Text: KATRIN STÅHL

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 7/2010.