Ända sedan 1700-talet har det funnits handböcker i konsten att leva länge. De råd böckerna för fram har vi också alla hört: att vara måttlig i sitt leverne, sova regelbundet, leva ett aktivt liv och vara mycket ute i friska luften. Men hur välgrundade är dessa råd? Inte så värst, visar det sig.

– Det finns en hel del forskning idag om ”superhundraåringarna”, människor som bevisligen levt mer än 110 år. De är nästan alla kvinnor, men i övrigt ser deras bakgrund mycket olika ut, säger Janicke Andersson.

Medan några ”superhundraåringar” varit måttliga med mat och dryck, så finns det andra som stoppat i sig en hel mängd choklad och sötsaker, och några som till och med rökt. Några har levt delar av sina liv i extrem fattigdom, medan andra tillhört överklassen. Somliga har haft stora familjer, medan andra varit barnlösa.

Råd med moraliskt syfte

Handböckernas råd för ett långt liv har uppenbarligen inte varit ”evidensbaserade”, för att använda en modern term. De har snarare haft ett moraliskt syfte, menar Janicke Andersson, som skrivit sin avhandling just om dessa handböcker.

– Man ville fostra människor till ett plikttroget, arbetsamt och sunt liv. Förnöjsamhet var en viktig dygd, liksom att avstå från alla sorters utsvävningar. Det var receptet för att bli långlivad, säger hon.

En klassisk handbok är ”Afhandling om en tarflig lefnads förmåner” (”fördelarna med ett enkelt liv”) av Luigi Cornaro. Dess 1700-talsupplaga har kommit i nytryck gång på gång och läses fortfarande. Cornaro var en venetiansk adelsman vars övermått av mat och dryck fick läkarna att förklara honom dödsdömd redan vid 35 års ålder. Då övergick han i stället till en extremt asketisk diet på bara 400 gram mat och 500 gram vin (!) om dagen, varpå han levde till hela 98 års ålder.

Populärt minska kalorier

Att minska mängden kalorier ser många även idag som ett bra sätt att bromsa åldrandet. Den populära 5:2-dieten, där två av veckans dagar ägnas åt fasta, är bara ett av flera exempel. Till det kommer en mängd idéer från modern medicin och bioteknik.

– Om man söker på begreppet ”Life Extension” får man upp allt från stamcellsteknik och organtransplantationer till anti-aging-krämer, vitaminer, hormoner och örtbehandlingar. Detta är en enorm och växande sektor med stora pengaintressen, säger Janicke Andersson.

Hon stödjer många av dagens kost- och livsstilsråd eftersom de bevisligen ger en bättre folkhälsa. Hälsa är viktigt – men att däremot se ett långt liv som ett övergripande mål är hon ganska skeptisk till.

– Jag vill hellre värdesätta livet medan det pågår än planera för en lång ålderdom redan idag. Det betyder inte att jag lever ohälsosamt, men jag tycker det är viktigare att fokusera på nuet än på att bli så gammal som möjligt!

Krävande 40-talister

Janicke Andersson tillhör nu forskningscentret CASE, Centre for Ageing and Supporting Environments, och planerar ett forskningsprojekt om 40-talisternas åldrande. Denna generation anses ju vara så pigg och resursstark att den kommer att ställa helt nya krav på äldreomsorgen. En sådan ”pigghetsbild” kan dock ställa besvärliga krav på dem som berörs.

– Alla 40-talister är ju inte rika, friska och vitala. Därför möter vi i reklamen bilder av glada seniorer på långresa sida vid sida med annonser för medel mot diabetes, reumatism och kärlkramp och andra åldersrelaterade sjukdomar. Frågan är ju hur de som mår mindre bra påverkas av idealbilden av de aktiva, friska generationskamraterna, säger hon.

Text: Ingela Björck; Foto (porträtt): Gunnar Menander

Artikeln är tidigare publicerad i LUM nr 9, 2013