Malignt melanom, den farligaste formen av hudcancer, har ökat kraftigt i Sverige de senaste årtiondena. Om cancern hunnit sprida sig minskar chanserna till överlevnad, men på senare år har det kommit nya läkemedel med god effekt och fler läkemedel är att vänta. Därför är det viktigt att samla på sig information om tumörerna som kan bli användbar i framtiden.

Henrik Ekedahl är cancerläkare vid Skånes universitetssjukhus och forskar på malignt melanom som en del i forskarnätverket Lund

melanomstudiegrupp*. Som läkare är han speciellt intresserad av de kliniska tillämpningarna, det vill säga hur resultaten kan användas inom vården. Hans forskning har varit inriktad på att undersöka olika mutationer (förändringar i arvsmassan) och geners aktivitet** i olika melanomtumörer och hur detta påverkar prognos och behandling.

I en tidigare studie har forskargruppen visat att melanomtumörer kan delas in i fyra olika undergrupper beroende på vilka gener som är aktiva, det vill säga påslagna. De visade också att de olika undergrupperna kunde kopplas till överlevnad, och därmed prognos, åtminstone för vissa stadier av cancern (se fakta om stadier i högerkolumnen).

– Min forskning har mest varit inriktad på stadium 3, det vill säga tumörer spridda till lymfkörtlarna. Vi har kunnat bekräfta att de fyra tumörgrupperna är kopplade till prognos även i stadium 3. Så nu vet vi att gruppindelningen är kopplad till prognos i alla stadier av melanom, säger Henrik Ekedahl.

Dagens behandlingar mycket bättre

Utvecklingen av behandlingar går mot att kunna ge en så anpassad behandling som möjligt utifrån vad man känner till om tumören. Tidigare behandlades spritt melanom med cytostatika, cellgiftsbehandling, men det ledde sällan till längre överlevnad. Sedan 2011 används två nya typer av läkemedel med bevisad effekt på överlevnad.

Den ena är immunterapi, som allt oftare är förstahandsvalet vid spritt melanom. Enkelt uttryck går immunterapi ut på att med hjälp av antikroppar skydda immunförsvarets reglermekanismer från att bli ”kapade” av cancern. Då kan tumörerna inte gömma sig för immunförsvaret som istället får chansen att bekämpa dem.

Den andra behandlingsmetoden handlar om att använda sig av målstyrda läkemedel som angriper så kallade BRAF-muterade tumörer. BRAF-mutationer hittas i nästan hälften av alla melanomtumöret och gör att BRAF-proteinet blir överaktivt och signalerar till cellerna att dela sig i ett allt snabbare tempo. Det målinriktade läkemedlet hämmar det muterade BRAF-proteinet och gör att tumören krymper. BRAF-hämmare används därför endast på patienter med BRAF-muterade tumörer.

– Även om behandlingsläget är mycket bättre än vad det var för tio år sedan så finns det brister och nackdelar med de befintliga behandlingarna. Det är inte alla som svarar på behandlingen och en hel del utvecklar resistens mot i första hand BRAF-specifika läkemedel.

Därför är det viktigt att forskarna fortsätter att kartlägga tumörerna för att samla på sig mer kunskap om nya möjliga angreppspunkter.

Viktigt att spara ny information

Vid Skånes universitetssjukhus i Lund görs sedan ett par år tillbaka rutinmässiga tumöranalyser av metastaserat melanom. Med hjälp av en så kallad analyspanel kartläggs flera cancerrelaterade gener och Henrik Ekedahl har i sin avhandling beskrivit hur resultaten från analyspanelen har använts i kliniken sedan metoden infördes. I dagsläget är det bara några få mutationer, i första hand den som kallas BRAF, som är av praktisk betydelse för prognos och vid val av behandling. Men den snabba teknikutvecklingen har gjort att det idag är möjligt att enkelt få information om andra mutationer som än så länge saknar praktisk nytta. Men nya behandlingar är på gång och därför är det viktigt att samla på sig information om tumörerna som kan bli användbar i framtiden.

– Det är viktigt att vi inte bara sitter på händerna och låter tekniken rusa iväg utan att ta vara på informationen som den kan ge oss. Rätt vad det är kan det komma en behandling som kan kopplas ihop med en viss typ av mutation.

Som ett exempel kan nämnas resistens mot BRAF-hämmare. I dagsläget är det än så länge inte möjligt att förutse vem som kommer att snabbt utveckla resistens, men mycket preliminära resultat från Henrik Ekedahls forskning tyder på att andelen BRAF-muterade gener i ett tumörprov skulle kunna ge en fingervisning om risken för resistensutveckling.

– Det här är mycket preliminära resultat som måste bekräftas i större studier. Men jag hoppas att mitt arbete kan vara ett steg på vägen att få bättre kunskap om faktorer som styr utvecklingen av malignt melanom, hur det påverkar prognosen eller vilka faktorer som kan vara kopplade till hur man svarar på en viss behandling. Då kan vi till exempel bli bättre på att välja ut patienter som kan ha nytta av en mer aggressiv behandling och skona dem som inte kommer ha nytta av den, säger Henrik Ekedahl.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

*Lund melanomstudiegrupp är ett multidisciplinärt nätverk av läkare, forskningssjuksköterskor och grundforskare inriktade på malignt melanom.

**Genaktivitet. Alla celler i en kropp bär på samma genetiska uppsättning men olika gener är aktiva, dvs. påslagna, i olika typer av celler. Till exempel är det skillnad på vilka gener som är påslagna, aktiva, i en njurcell jämfört med en hudcell. Skillnader i genaktivitet kan också ses mellan olika melanomtumörer.