Många patienter upplever magnetkameraundersökningen som obehaglig på grund av det trånga utrymmet. Några drabbas av panikångest.

Patienter förbereddes därför med detaljerad information inför undersökningen i hopp om att minska oron. Resultaten visar att oroliga patienter klarade att ligga helt stilla vid undersökningen men informationen minskade inte deras oro. Att skapa tillit mellan patienten och personalen kan vara en lösning.

”Som att vara i en annan värld” sammanfattar många vuxna patienters upplevelse av magnetisk resonanstomografi, eller magnetkameraundersökning. Den individuella upplevelsen kan dock skilja mycket från att vara ”en skön stund då jag äntligen fick koppla av” till upplevelser av obehag, klaustrofobi (cellskräck) och fall av panikångest.

Vid undersökningen får patienten ligga på en smal brits som förs in i magnetkameran. Utrymmet är som en lång och smal tunnel, ca 2 meter lång och 60-70 centimeter i diameter. Eftersom den undersökta kroppsdelen måste befinna sig i mitten av tunnel innebär det att vid de flesta underökningar måste huvudet och kroppen befinna sig i det trånga utrymmet i tunneln – vilket upplevs som mer eller mindre obehaglig av ungefär en tredjedel av alla patienter som genomgår undersökningen.

Oro försämrar bildkvalitet

Undersökningen kräver att patienten ligger helt stilla, men obehag och oro kan leda till att patienten rör sig med sämre eller obrukbar bildkvalitet som följd. Patienter som avbryter undersökningen på grund av alltför stora obehag får komma tillbaka vid ett senare tillfälle och erbjuds då lugnande medel inför undersökningen.

En magnetkameraundersökning kostar mellan 3000 och 5000 kronor och varje undersökning som avbryts eller resulterar i suddiga bilder medför kostnader som kanske kunde undvikas.

Patienters upplevelser

Erna Törnqvists ville kartlägga patienters upplevelser av undersökningen för att i förlängningen kunna hitta sätt att underlätta för patienten och därmed också höja kvaliteten och effektiviteten.

19 vuxna patienter, både sådana som klarade undersökningen utan problem, de som fick kämpa men klarade av det och de som avbröt undersökningen, intervjuades om sina upplevelser.

Fortlöpande information viktig

– Det visade sig att de som upplevde obehag hade ett större behov av att kunna kontrollera situationen, säger Erna Törnqvist.

Dessa personer behövde mer detaljerad och fortlöpande information om de olika stegen i undersökningen. De behövde också kunna lita på personalen, att de när som helst kunde få komma ut ur tunneln om de greps av panik.

Tillit viktigare än information

I nästa steg tog man därför fram skriftlig information som i detalj förberedde patienten inför den kommande undersökningen. Man ville studera om det var möjligt att minska oron hos patienterna genom förbättrad information.

– Resultaten visade att ökad information inte hade någon effekt på oron, däremot minskade antal patienter som hade rörelseoskärpa i bilderna hos de patienter som hade fått den nya, utökade informationen, säger Erna Törnqvist och fortsätter:

– För att minska oron måste vi jobba mer med att skapa tillit mellan patienten och personalen och att utgå från varje patients specifika behov.

Erna Törnqvists har i sin avhandling även studerat barns specifika upplevelser och behov vid magnetkameraundersökningar. Mer om detta i artikeln Sagor istället för narkos i magnetkameran.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ