Det var älgar och deras förmåga att växa ut nya horn efter fällning som först väckte Nicholas Leighs intresse för regenerativ forskning. Av praktiska skäl föll valet på mindre djur, i hans fall salamandrar.
– Även vi människor kan återskapa vävnad, till exempel när ett benbrott läks. Under graviditeten kan foster läka ett skadat hjärta och små barn kan faktiskt återskapa en fingertopp inklusive fingeravtryck och nagel vid en skada. Dessa regenerativa egenskaper förlorar vi dock när vi blir äldre, säger Nicholas Leigh.
Han är universitetslektor och forskare inom regenerativ immunologi. I sin forskning fokuserar han på salamandrar och hur de kan återskapa allt från ben, svansar och till och med delar av hjärtat. I Sverige är det endast ett fåtal forskargrupper inom fältet som studerar salamandrar. En utmaning är att det tar många år innan de når reproduktiv ålder, vilket förlänger forskningsprocessen eftersom det tar lång tid att samla in tillräckligt med data.
Salamandrar utvecklar sällan cancer
Fram till nyligen var inte heller salamandrars arvsmassa, som är upp till tio gånger så stor som hos människor, kartlagd. Trots salamandrars långa livslängd och enorma arvsmassa, som skulle kunna innebära högre risk för mutationer, utvecklar de ytterst sällan cancer. Det gör dem intressanta ur ett forskningsperspektiv:
Om man i mänskliga celler blockerar de gener som hämmar tumörutveckling, börjar cellerna dela sig okontrollerat och tumörer uppstår. Men hos salamandrar verkar det som om de har färre av dessa tumörhämmande gener. Trots det, finns gener som främjar läkning och tillåter återskapandet av vävnader.
Genom att studera cellerna som styr regenereringen hos salamandrarna och hur gener sätts på och stängs av, kan Nicholas Leigh jämföra med det som sker i mänskliga celler när tumörceller utvecklas.
– På så sätt hoppas vi kunna hitta en slags ”avstängningsknapp” för cancer.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Lunds universitet