Mulatu Biru, sjuksköterska i Addis Ababa och doktorand vid Institutionen för hälsovetenskaper är på besök i Lund för att träffa sin handledare.
Endast 10 procent av Etiopiens hiv-sjuka barn söker sjukvård. Av dem är det i sin tur inte mer än 30 procent som fullföljer sin behandling. Men anledningen är inte brist på medicin – det är stigmatisering och diskriminering av de hiv-smittade som är de största hindren i kampen mot hiv.
Mulatu Biru är i Sverige och för att träffa sin handledare, professor Inger Hallström. Sedan drygt ett år tillbaka är han antagen som doktorand vid Lunds universitet och medverkar i ett stort forskningsprojekt för att få mer kunskap om varför så många hiv-sjuka barn inte fullföljer sin behandling i Etiopien.
– Att ha hiv är otroligt stigmatiserat och de som drabbas känner sig ofta ensamma i sin sjukdom. Ibland är det först när – eller om – de kommer till kliniken och ser andra familjer i väntrummet, som de förstår att de inte är de enda som är sjuka, berättar sjuksköterskan Mulatu Biru.
Brist på utbildad personal
Av Etiopiens 83 miljoner invånare har 1 miljon hiv. Genom strategiska satsningar har dock antalet smittade sjunkit drastiskt under senare år. Men det är svårt att nå ut till barnen och de som dyker upp till behandling kommer ofta sent. Äldre barn, speciellt flickor söker vård och får behandling senare än pojkar. Trots att all medicin och behandling är kostnadsfri, finns det inte tillräckligt med utbildade personer för att räcka till för alla sjuka. Ute på landsbygden är läkare sällsynta och istället blir det sjuksköterskornas uppgift att försöka nå ut till de smittade. Tillsammans med sin kollega utbildar Mulatu Biru sjuksköterskor som i sin tur vidarutbildar personal ute på fältet.
– Om barnet bor tillsammans med sina föräldrar är ju även de ofta hiv-positiva och det blir en komplex situation där föräldrarna både ska relatera till sin egen sjukdom, samtidigt som de ska ansvara för sitt barns behandling.
Socialt och utbildningsmässigt problem
Har barnet förlorat sina föräldrar är det syskon eller släktingar som tar hand om dem. De är utsatta utifrån många perspektiv och det medför att ett stort antal barn aldrig påbörjar behandling eller avslutar pågående behandling.
– Hiv i Etiopien är inte bara ett medicinskt problem – det är ett socialt och utbildningsmässigt problem. Det är en stor utmaning för oss att omforma samhället så att stigmatiseringen minskar och att familjer förstår att behandling faktiskt hjälper, avslutar Mulatu Biru.
Text & foto: ÅSA HANSDOTTER
Artikeln är tidigare publicerad i NÄRV nr 4/14, personaltidning vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet