Vibrationsskador som inte upp­täcks i tid leder till obotliga skador. Ändå är det få som går på sina medicinska kontroller. Det vill forskaren och företagsläkaren Carl Antonson ändra på för att rädda fler händer från att bli för­störda.

Vibrationsskador ligger bakom hälften av alla godkända arbetssjukdomar bland män i Sverige. Främst är det byggarbetare som drabbas. Skadorna smyger sig på och därför upptäcks de ofta för sent.

– Det tråkiga är att skadorna är obotliga om de inte upptäcks i tid, säger Carl An­tonson, specialistläkare i arbetsmedicin vid Arbets-och miljömedicin
Syd vid Region Skåne och forskare vid Lunds universitet.

Vita fingrar varnar

Han har som läkare mött många bygg­arbetare som fått livslånga funktionsned­sättningar. Vibrationerna från verktygen fortplantar sig genom kroppen

och det kan på sikt leda till kärl-eller nervskador, främst i händerna, men även i armarna. Det börjar oftast med köldkänslighet, stickningar och domningar och därefter likvita fingrar. Sedan blir man fumlig och muskelsvag och många får kroniskt ont.

– En 60-årig trotjänare be­skrev det som att hans under­armar kändes som köttfärs­limpor. Han kunde inte knäp­pa knappar eller vända blad i en tidning.

Tillsammans med forska­ren Frida Thorsén har Carl Antonson i en studie under­sökt vad som behöver göras för att få fler att gå på de med­icinska kontroller de har rätt till. Det är många som riskerar att drabbas då cirka 400 000 personer i Sverige arbetar dagli­gen med vibrerande verktyg. Men bara en bråkdel av dem går på kontroller.

– Ju starkare verktygen vibrerar och ju längre man håller på, desto större risk för skador. Arbetsgivaren är skyldig att risk­bedöma och erbjuda medicinsk kontroll för de i riskzonen.

Machokultur ett hinder

Bland värstingverktygen finns tigersåg, bilningsmaskiner och slagborrar. Men även mindre verktyg som tandläkarborrar kan ge skador.

Många arbetare stoppar huvudet i sanden i början av sjukdomen. I stu­dien ingår tjugosju arbetare med objek­tivt mätbara skador där en del valde bort att gå på det rehabsamtal där man skulle planera om deras yrkesliv.

– Det finns mycket att för­lora – en ofta hög lön och ett arbetslag som kan vara som en familj, om man åker iväg och jobbar och bor tillsammans.

Det finns en machokultur i byggbranschen även om den verkar vara på avtagande i takt med att fler yngre och fler kvinnor bör­jar i branschen.

– Många tycker att deras manlighet ligger i arbetsidentiteten, och är rädda för mobbing och att ses som veklingar på grund av skadorna.

För att fler ska gå på sina kontroller behövs att informationen når fram. Det kräver ett samarbete mellan företagshälsovården, arbetsgivare och medarbetare. Alla ska veta vad som gäller och känna till processen som tar vid om man får en skada.

– Det här går att lösa om vi hjälps åt. Vi ser att fler går på kontrollerna när de blir medvetna om de skyddsnätverk som fak­tiskt finns för att täcka det ekonomiska bortfallet och hjälpa dem vidare i arbetslivet, säger Carl Antonson.

TEXT: JENNY LOFTRUP