Kanske kan halsflussbakterier vara nyckeln till nya mediciner vid autoimmuna sjukdomar, då immunförsvaret angriper kroppens egna strukturer. Forskare vid Lunds universitet har studerat hur halsflussbakterier gör för att lura immunförsvaret. De har hittat ett ämne som i laboratorieförsök har visat sig ha god effekt mot olika autoimmuna sjukdomar, bl.a. en blodbristsjukdom där immunförsvaret förstör de egna blodkropparna.

Vårt immunsystem är till för att försvara oss mot främmande ämnen och organismer, som exempelvis sjukdomsalstrande bakterier och virus. I normala fall är immunförsvaret reglerat så att det inte vänder sig mot den egna kroppen men ibland händer det att något går snett och immunförsvaret börjar attackera kroppens egna strukturer – individen drabbas av en så kallad autoimmun sjukdom.

Tuff behandling

Vid autoimmun hemolytisk anemi angriper och förstör immunförsvaret de egna röda blodkropparna och patienten kan drabbas av svår blodbrist. Sjukdomen är inte så vanlig men drabbar människor i alla åldrar, dock främst äldre.

– Idag behandlar man dessa patienter med kortison och antikroppar mot de antikroppsproducerande cellerna. Ibland måste mjälten opereras bort eller cellgifter tas till för att höja patientens blodvärde. Det kan vara tuffa behandlingar som dessutom inte alltid är så effektiva, säger Martin L Olsson, professor och överläkare i transfusionsmedicin vid Lunds universitet.

Lär av halsflussbakterien

Docent Mattias Collins forskargrupp i experimentell infektionsmedicin vid Lunds universitet har hittat och studerat ett enzym, kallat EndoS, som normalt förekommer hos grupp A-streptokocker som bl.a. orsakar halsfluss. Dessa bakterier använder sig av EndoS för att hämma värdens immunförsvar. Enzymet har nu visat sig vara intressant som ett möjligt framtida läkemedel vid behandling av olika antikroppsförmedlade autoimmuna sjukdomar.

Vid den vanligaste typen av autoimmun hemolytisk anemi producerar patienten IgG-antikroppar (immunoglobulin G), som binder till de egna röda blodkropparna. På så sätt blir de röda blodkropparna ”dödsmärkta”. Antikropparna ”kallar sedan på förstärkning” vilket leder till att makrofager, ätarceller, tar upp de röda blodkropparna. Samtidigt aktiveras också andra delar av immunförsvaret, det s.k. komplementsystemet, vilket leder till att det bildas hål i de kvarvarande röda blodkropparna så att de istället spricker.

Enzym bryter kommunikationen

Antikropparna kommunicerar med det övriga immunsystemet med hjälp av strukturer som finns på den del av antikroppen som inte binder till blodkroppen.

– Vi har visat att en av dessa strukturer, en speciell sockermolekyl som sticker ut på vardera sidan från antikroppen, är helt avgörande för kommunikationen, säger Mattias Collin och fortsätter:

– När EndoS klipper bort dessa sockermolekyler, tappar antikroppen förmågan att kommunicera så att immunreaktionen, som leder till att blodkroppen blir uppäten eller spricker, uteblir.

Kliniska studier om något år

Enzymet är ospecifikt såtillvida att det klipper bort den aktuella sockermolekylen från alla typer av IgG-antikroppar, oavsett vad de är riktade mot. Det innebär att EndoS är intressant som behandlingsmedel vid många olika IgG-förmedlade autoimmuna sjukdomar. Preliminära försök har också visat att metoden skulle kunna vara intressant som ett alternativ till dagens Rh-profylax, dvs. den förebyggande behandling man ger till Rh-negativa mödrar som föder Rh-positiva barn, för att de inte ska börja bilda antikroppar mot barnets blod.

– Vi har visat att enzymet fungerar i provrör på laboratoriet och även möss med olika autoimmuna sjukdomar har svarat positivt på behandlingen. Men steget till människa är dyrt och därför har vi inlett ett samarbete med Hansa Medical, ett medicinskt företag på Ideon i Lund. Vi hoppas kunna börja med kliniska studier för någon av de autoimmuna sjukdomarna inom två till fyra år, säger Mattias Collin.

Många tillämpningar

Ett annat intressant tillämpningsområde är transplantationer, speciellt för patienter som det är svårt att hitta donatorer till. En behandling med EndoS skulle då kunna hålla patientens antikroppsförsvar nere under den första kritiska tiden efter transplantationen och på så sätt minska risken för avstötning betydligt.

– Vi kommer nu att gå vidare med att studera mekanismerna för hur enzymet fungerar mer i detalj. EndoS skulle också kunna vara intressant för många forskare som ett verktyg för att studera olika antikroppsförmedlade immunreaktioner då det har förmågan att stänga av försvaret vid exakt de tidpunkter som forskarna vill studera, förklarar Maria Allhorn, forskare i Mattias Collins grupp.

Text & foto: EVA BARTONEK ROXÅ

Artikeln är tidigare publicerad på Medicinska fakultetens hemsida vid Lunds universitet som månadens vetenskapliga artikel maj 2010