De var i genomsnitt 26 år gamla och fick diagnosen djup depression under perioden 1956-1969. Nu vet vi hur 75 av dem mår i dag.

Fler än hälften har mått varaktigt bra i flera årtionden.

– Det känns oerhört hoppfullt, säger psykiater Louise Brådvik som genomfört studien.

Mellan åren 1956 och 1969 fick drygt 1200 patienter vid dåvarande Lunds lasarett diagnosen djup depression. 2006 tog psykiatrin i Lund förnyad kontakt.

Av dem som fortfarande var i livet och kunde delta i studien tackade 75 ja. 39 av dem hade haft få episoder av depression eller mått konstant bra i 28-54 år efter sin sista behandling.

En kvinna, som gift sig ung, drabbades under 50- och 60-talen av ett antal djupa depressioner som ledde till upprepade sjukhusvistelser. Sedan övervägde hon att separera från sin, som hon tyckte, omogna man men gav honom en chans till. Mannen mognade och hon har sedan dess inte haft några skov av depression.

En annan kvinna, som tidigare försökt ta sitt liv, säger att tillfrisknandet ”bara kom”. Hon hade då varit sjuk av och till i 20 år. Sedan började hon måla och dreja och har nu varit fri från melankolisk depression i mer än 30 år.

Många har tillfrisknat

Det var professor Erik Essen-Möller som införde de diagnostiska kriterier som i dag kan översättas till modern psykiatrisk terminologi, i de här fallen depression med melankoliska respektive psykotiska drag.

– Med melankolisk depression menas ett tillstånd då personen inte är mottaglig för terapi och det är svårt att avleda hennes glädjelöshet. Hon är ofta stel i ansiktet och svarar långsamt och sent på frågor.

Är depressionen psykotisk finns det också vanföreställningar, förklarar Louise Brådvik.

Omkring en tredjedel av de 75 individerna har gjort självmordsförsök. Andra, som den man som drabbades av djup depression vid ett enda tillfälle 1960, har varit friska sedan dess.

En annan man hade flera episoder av återkommande självmordsförsök på 60-talet. Sedan dess har hans alkoholmissbruk avklingat och han har bara haft några få episoder av depression.

Av de personer som Louise Brådvik intervjuade var tretton fortfarande sjuka eller hade varit det under det senaste året.

– Gemensamt för dem är troligen att återfall bäddar för fler återfall som kommer allt tätare. Andra studier visar att dessa återfall dessutom är svårare och mindre ofta utlösta av livshändelser, berättar Louise Brådvik.

Dessa personer drabbas därutöver oftare av fysisk ohälsa som förkortar deras liv. De som dämpar sin ångest med alkohol har en brantare utförsbacke. För andra sker det en vändning som en del inte själva kan förklara.

Olika sätt att få hjälp

Någon gick i psykoterapi och började utbilda sig efter att ha plågats av djup depression i sjutton år.

Andra började ta långa promenader i naturen.

Flera har haft hjälp av ECT, elektrokonvulsiv terapi, vid sidan av medicinerna.

– ECT är en god hjälp i den akuta fasen. Andra orsaker till tillfrisknande är att man blivit avlastad svåra bekymmer och kunnat ”släppa allt”. Vad vi klart kan se är att det finns en läkningsprocess, säger Louise Brådvik.

Kanske består den också i en personlig förmåga att hitta en känsla av mening. Men det återstår att studera.

Text:  PER LÄNGBY