Långsynthet på grund av ökad ålder kan bero på att proteiner i ögonlinsen omvandlas från en flytande lösning till fast form, ett glasaktigt tillstånd. Det visar forskare från bland annat Lunds universitet i en ny studie.

I 40–50-årsåldern får många människor sämre syn, och behovet av läsglasögon inträder. Denna åldersmässiga långsynthet beror på att elasticiteten hos ögats lins minskar. Nu verkar en ny forskningsstudie ha satt fingret på vad som sker på detaljnivå i ögat i samband med att man blir långsynt.

Proteinets rörelser minskar med åldern

– Detta känns som en spännande upptäckt. Vi tänker fortsätta studera beteendet hos proteinlösningar som liknar ögonlinsens inre, säger Anna Stradner, kemiforskare vid Lunds universitet.

Tillsammans med lundaprofessorn Peter Schurtenberger och några internationella forskarkollegor har hon undersökt det protein som är vanligast förekommande i ögats lins, alfa-kristallin kallas det.

Resultatet av studien visar att detta protein vid höga koncentrationer kan förvandlas från flytande form till ett glasaktigt tillstånd. Det som händer är att proteinets rörelser minskar alltmer, vilket leder till övergången från flytande till fast tillstånd. Detta skulle då vara orsaken till att ögats lins blir styvare med ökad ålder.

Möjlig koppling till grå starr

Studien antyder också en koppling till en annan ögonåkomma, grå starr, som är en ögonsjukdom till följd av att linsen grumlas och blir mindre genomskinlig. Forskarna menar att grå starr kan ha samband med den minskade rörelsen hos ögonlinsens protein när det glasaktiga tillståndet uppstår i linsen.

Anna Stradner och hennes kollegor hoppas nu att deras resultat leder till vidare studier som kan bidra till att öka förståelsen på molekylnivå för hur både åldersrelaterad långsynthet och grå starr uppkommer. Den aktuella studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.