Lokalvårdare och byggnadsarbetare är exempel på yrkesgrupper med fysiskt krävande jobb. Ändå får de inte bättre kondition av sitt arbete och löper i stället risk att drabbas av belastningsskador. Belastningsergonomen Jenny Gremark Simonsen har gjort en riskbedömning av en grupp lokalvårdares arbete i Malmö stad.
Att fysiskt arbete, till skillnad från fysisk aktivitet på fritiden, inte leder till bättre kondition brukar kallas den fysiska aktivitetsparadoxen. Det förklaras med att aktiviteten inte är självvald, sker under längre perioder med lite eller inget utrymme för återhämtning, att rörelsemönstret är statiskt eller repetitivt och för lågintensivt för att det ska stärka konditionen.
Arbetet följdes med sensorer
Lokalvårdare är en utsatt arbetsgrupp som löper risk att drabbas av belastningsskador. När Arbetsmiljöverket 2019 uppdaterade föreskriften ”Medicinska kontroller i arbetslivet” till att även innefatta handintensivt arbete, påbörjade serviceförvaltningen vid Malmö stad en riskbedömning av lokalvårdarnas arbete. För att få objektiva mätvärden på den fysiska arbetsbelastningen och en vetenskaplig bedömning kontaktades Jenny Gremark Simonsen, som är belastningsergonom vid Arbets- och miljömedicin syd (AMM syd) och forskare vid Lunds universitet.
Studien gjordes på totalt 19 personer som arbetade med lokalvård, antingen på kontor eller förskola inom Malmö stad. Arbetsställningar, rörelser och muskelaktivitet mättes med hjälp av olika sensorer som applicerades på armar, axlar och huvud. Mätningarna gjordes under en hel arbetsdag samtidigt som Jenny Gremark Simonsen ”skuggade” personen och antecknade alla aktiviteter och klockslag.
Konditionskrävande arbete
Då det saknas officiella gränsvärden för fysisk arbetsbelastning har forskare i ergonomigruppen på AMM syd föreslagit sådana i rapporten ”Åtgärdsnivåer mot belastningsskada”. Dessa nivåer grundas på gruppens mångåriga forskning kring samband mellan arbetsbelastning och besvär i rörelseorganen. Överskrids en eller flera av åtgärdsnivåerna anser forskarna att det finns hög risk för belastningsskada.
– Våra mätningar visade att flera av arbetsmomenten är ergonomiskt belastande. Belastningen överskred åtgärdsnivåerna för rörelser i armar och handleder, underarmens muskler samt arbetsställningar för huvud och armar.
En del arbetsmoment kunde förbättras och åtgärdas genom att till exempel utbilda lokalvårdarna i rätt arbetsställningar, att använda städutrustningen på rätt sätt eller byta till mer ergonomiska städhjälpmedel.
Måste vara rädd om sin kropp
– Man ska till exempel undvika våta moppar för de är så mycket tyngre. I de allra flesta fall räcker det att torrmoppa.
Städning är ett konditionskrävande arbete men många med dessa jobb har dålig kondition och då blir den fysiska utmaningen extra stor. Samtidigt är det inte realistiskt att kräva av en person med tungt fysiskt arbete att också träna efter arbetsdagens slut.
– Träning på arbetstid har diskuterats men det är svårt att nå den här gruppen med dessa argument. Framöver tror jag att tekniken kommer att ersätta fler arbetsmoment vilket kommer att minska den fysiska belastningen. Men vi måste också förbättra lokalvårdarnas insikt om att man måste vara rädd om sin kropp, säger Jenny Gremark Simonsen.
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
(publicerades första gången 3 nov 2023, ompublicerad 7 dec 2023)
Rapporter, föreskrifter och publikationer
Åtgärdsnivåer mot belastningsskada
Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2019:3), föreskrifter
