Smärta är ett obehagligt tillstånd som drabbar oss alla i större eller mindre utsträckning. Att smärtlindra effektivt utan att framkalla andra obehag är en konst. För att komma närmare kärnan i detta behövs studier på renodlad smärta. Anna Sellgren Engskov forskar på detta, och skriver nedan om sin forskning.
Föreställ dig att du är på semester i ett varmt land och går till stranden. Du tar av dig sandalerna för att känna sanden mellan tårna, men istället för att få en riktigt skön semesterkänsla känner du smärta. Det gör jätteont under fötterna eftersom sanden är skållhet mitt på dagen.
”Aj, det gör ont!”
Smärta är någonting vi alla har upplevt. Ibland behöver vi smärtstillande medicin. Om du är inlagd på sjukhus kan du behöva starkare smärtlindring – du kanske är svårt sjuk, skadad eller nyopererad. Då är det extra viktigt att dämpa smärtan så att du snabbt kan komma på benen igen. Ofta kombineras starkare smärtstillande, (opioider) – som kan ge andningspåverkan, illamående och dåsighet – med vanliga värktabletter för att minska risken för allvarliga biverkningar. Exempel på vanliga värktabletter är Alvedon – som har få biverkningar i normala doser men kan ge allvarliga skador på levern vid för hög dosering – och Ipren – som kan ge ökad blödningsbenägenhet, magsår, och påverkan på lever och njurar. Det finns även vidareutvecklingar av Ipren eller motsvarande, exempelvis Celebra som har en betydligt lägre blödningsrisk.
Samma grad av smärta kan upplevas på olika sätt
Smärta uppstår på grund av en vävnadsskada. Nervsystemet har en snabb och en långsam budbärare som berättar för hjärnan att en skada har skett. Först kommer en akut, skarp, välavgränsad varningssmärta och därefter en långsam, diffus, molande smärta. Även om två personer utsätts för samma grad av smärta är det inte säkert att de får samma smärtupplevelse.
Flera studier har gjorts på smärtstillande effekter av värktabletter i samband med operation. Att framkalla en exakt likadan grad av operationssmärta hos olika patienter är dock nästintill omöjligt och även om det skulle lyckas har operationssmärta ett inflammatoriskt inslag som förvärrar smärtan på ett okontrollerat sätt. När forskare studerar smärta på patienter eller djur måste de först få godkänt av etikprövningsnämnden.
För att kunna jämföra värktabletter på ett rättvisande sätt behöver man därför framkalla renodlad smärta utan inflammatorisk påverkan, som ger samma smärtupplevelse hos alla försöksdeltagare. Försökspersonerna ska vara friska och medicinfria, för att ta bort brus som kan påverka smärtupplevelsen. Jämför man samma försökspersoner med varandra, kan man även bortse från individuella skillnader i smärtupplevelsen.
Försökspersoner skattade smärtan
Precis denna modell har forskare vid Lunds universitet använt för att utvärdera den smärtlindrande effekten av de verksamma substanserna som finns i värktabletterna Alvedon (paracetamol) och Celebra (celecoxid). Friska försökspersoner smärtstimulerades till samma upplevda smärtnivå med koldioxidlaser, som ger en renodlad och kortvarig smärta. Läkemedel tillfördes via droppnål direkt i blodet utan att försökspersonerna visste vad som gavs. Medicinerna gavs var för sig, i kombination med varandra och jämfördes även med saltvattensdropp. Försökspersonerna fick komma fyra gånger för att få alla fyra kombinationerna av dropp. Generellt avtar smärtupplevelsen lite i takt med att försökspersonen vänjer sig vid en viss smärtstimulering. För att komma runt hur detta skulle kunna påverka resultaten, fanns det ingen fast ordningsföljd mellan medicinerna, utan olika försökspersoner började med olika dropp. Försökspersonerna skattade smärtan med hjälp av Visuell Analog Skala. Studien visade att den verksamma substansen i Alvedon, men inte i Celebra, är mer effektivt än saltvatten (ingen smärtlindring) på renodlad smärta. Kombinationen av medicinerna tillförde ingen ytterligare smärtlindrande effekt.
Skräddarsy behandling efter nervsystemets budbärare
Forskarna tittade också på de olika budbärarna i nervsystemet. Genom att använda olika energinivåer på koldioxidlasern kunde de framkalla en samlad smärtupplevelse med den första akuta, skarpa smärtan och den andra långsamma, diffusa smärtan tillsammans, och även framkalla enbart den andra smärtan. I nästa steg ska de undersöka om dessa smärtstillande medicinerna har olika effekter beroende på vilka nervfibrer som aktiveras. Om det finns skillnader, och man dessutom känner till vilka budbärare som meddelar hjärnan i olika kliniska sammanhang, skulle man kunna skräddarsy smärtlindringen inför olika undersökningar och behandlingar. Att smärtlindra patienter på ett optimalt sätt är oerhört viktigt och här finns utrymme för förbättring.
Text: ANNA SELLGREN ENGSKOV
Bild kvinna: Dreamstime
