Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Marlene Malmström: Livskvalitet en viktig del av vården

2010-07-09

Efter operationen känner patienterna matleda och illamående. Livskvaliteten sjunker. Sjuksköterskan Marlene Malmström kombinerar kliniskt arbete med forskning om hur patienternas livskvalitet kan förbättras.

– Tiden finns inte alltid där. Man börjar med att forska på fritiden. Nu är jag ledig två dagar i veckan från mitt arbete för att kunna forska. Jag har precis blivit antagen som doktorand vid Medicinska fakulteten och det känns fantastiskt roligt!

Marlene Malmström är sjuksköterska och möter i sitt arbete framför allt patienter med cancer i matstrupe och magsäck. Marlene Malmström påbörjade sin forskning för drygt ett år sedan och har hittills tittat på hur patienterna upplever sin livskvalitet både inför och efter operationen. Genom enkäter och intervjuer ska Marlene Malmström i sin forskning se hur man kan underlätta patienternas återhämtning efter operationen.

– Det vi har sett hittills är att patienterna upplever att deras livskvalitet är försämrad det första halvåret för att sedan plana ut. Många känner smärta och har problem med matleda, tidig mättnadskänsla och illamående efter operationen. Nu vill vi gå vidare och hitta de faktorer som kan förbättra omvårdnaden så mycket som möjligt för dessa patienter.

Det är en relativt liten grupp patienter – ungefär 60 opereras per år för cancer i matstrupe eller magsäck på Skånes universitetssjukhus i Lund. Huvuddelen av de patienter som tillfrågas att delta i studierna väljer att delta och Marlene Malmström upplever att många känner sig tacksamma för den hjälp de har fått från sjukvården och vill ge något tillbaka.

– Jag brinner verkligen för att försöka hjälpa den här patientgruppen och jag vill i min forskning hitta de saker – även små saker – som kan göra skillnad för patientens livskvalitet efter operationen. För mig är forskningen en viktig del av vården och här på vår avdelning finns en stor vilja att utveckla verksamheten. Jobbet blir också roligare då.

Text: NINA HULT

december 2009