En ny strategi för att ställa diagnos på misstänkt blodpropp i ett ben kan spara mycket pengar och förskona många patienter från obehagliga undersökningar. Det visar läkaren Johan Elf i en ny avhandling från Lunds universitet.

Ett stort antal patienter söker varje år vård för smärta eller svullnad i ett ben. Eftersom symtomen på en s.k. djup ventrombos – blodpropp i benets djupa ådror – är mycket ospecifika brukar merparten av dessa patienter skickas vidare till antingen kontraströntgen eller ultraljudsundersökning. Dessa undersökningar visar att bara 10-25 procent av alla patienterna i själva verket har en blodpropp.

– Hos de övriga kan smärtan i benet bero på en muskelsträckning eller blödning, och svullnaden kan bero på bland annat hjärtsvikt eller en infektion, förklarar Johan Elf.

Med den metod han prövat kan en tredjedel av patienterna sållas bort utan vidare undersökningar. Metoden innebär att man dels på ett strukturerat sätt poängsätter sannolikheten för djup ventrombos med hjälp av frågor och enkla test, dels mäter s.k. D-dimer i blodet. D-dimer är ett ämne vars halter ökar just efter en blodpropp.

Lika säker som äldre metoder

Johan Elf och hans medarbetare har följt nära 360 patienter vid sju sjukhus i södra sjukvårdsregionen. De patienter som hade låg klinisk sannolikhet för djup ventrombos samt normal D-dimer-nivå har inte fått några fortsatta undersökningar, men har följts under tre månaders tid. Av de 110 patienter som på så sätt friskförklarades från misstanken om blodpropp var det bara en som under dessa tre månader återkom med blodpropp i benet. En missad patient av 110 är en felmarginal som också finns hos kontraströntgen och ultraljudsundersökning, vilket innebär att den nya metoden är lika säker som dessa mer komplicerade metoder.

– En dryg tredjedel av alla patienter som söker med misstänkt blodpropp kan alltså slippa skickas vidare till röntgen och ultraljud, säger Johan Elf.

Slipper obehaglig undersökning

Medan ultraljudsundersökningen är helt smärtfri, så är kontraströntgen mer obehaglig. Här ska kontrast sprutas in i blodet genom en ganska grov nål i fotryggen, samtidigt som benet lindas med gummislangar för att tvinga in kontrastlösningen i de djupa ådrorna. Vilken av undersökningarna som väljs beror på bl.a. patientens symtom och tillgången på specialistläkare.

Förutom att många patienter skulle slippa en obehaglig undersökning, så kan den förenklande metoden också spara pengar för sjukvården. Johan Elf räknar med att utgifterna för diagnostik av djup ventrombos kan minskas med uppemot 10 miljoner kr per år bara i Skåne.

INGELA BJÖRCK

Avhandlingen heter ”Clinical probability assessment and biochemical markers in the diagnosis of deep vein thrombosis” och läggs fram den 10 april.