Ständig oro, ångest, känslor av skuld och skam. Så beskriver många föräldrar till missbrukande barn sin livssituation. De är en utsatt grupp som hittills fått mycket lite stöd och uppmärksamhet från det omgivande samhället – något som en grupp forskare vid Malmö högskola vill ändra på.
Medan det finns mycket forskning kring livssituationen för barn som lever med missbrukande föräldrar så finns nästan ingen forskning gjord på det motsatta – hur livssituationen ser ut för föräldrar till missbrukade barn.
Bengt Svensson, professor i socialt arbete och initiativtagare till projektet, blev uppmärksam på problemet redan på 1980-talet när han som socialarbetare arbetade med personer med missbruksproblem. Då blev han ofta kontaktad av klienternas föräldrar som var desperata över sina vuxna barns situation. Han blev allt mer varse om att det rörde sig om en utsatt grupp som behövde uppmärksammas, men det tog flera decennier innan det blev möjligt för honom att påbörja ett forskningsprojekt.
Sedan ett par år tillbaka driver forskarna Björn Johnson och Torkel Richert, tillsammans med Bengt Svensson, ett forskningsprojekt på temat Föräldrar till vuxna barn med narkotikaproblem. Det består av två delprojekt, det ena en så kallad kvantitativ studie där 700 föräldrar till missbrukande vuxna barn har fått besvara frågor i en enkät, det andra en kvalitativ studie som bygger på djupintervjuer med 32 föräldrar. Analysarbetet pågår fortfarande, men det finns redan en del preliminära resultat som forskarna gärna delar med sig av. Så hur ser livssituationen ut för dessa föräldrar?
Många känner skuld och maktlöshet
– Föräldrar vittnar om ångest och oro för barnets räkning. Många frågar sig vad de har gjort för fel och känner skuld för barnens situation. Det påverkar deras sociala umgänge, att de antingen inte orkar eller skäms, och isolerar sig istället. Relationer inom familjen kan också påverkas, som att man inte orkar ägna lika mycket tid åt andra barn i familjen, berättar Torkel Richert, filosofie doktor och universitetslektor vid Malmö högskola, och fortsätter:
– Känslor av maktlöshet är också vanliga. Att se sitt barn gå ner sig utan att kunna göra något, att inte kunna söka hjälp och kommunicera med sjukvården eller myndigheter å det vuxna barnets vägnar på grund av sekretessreglerna, upplevs som oerhört påfrestande. Många föräldrar blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa.
Vanligaste brottet
När forskarna planerade studien var de intresserade av att kartlägga två huvudspår. Dels den generella utsattheten bland föräldrar till vuxna barn med missbruksproblem, dels utsatthet för brott. Frågor kring brott var det största området i enkätstudien, men i de efterföljande djupintervjuerna visade det sig att det inte var det som föräldrarna upplevde som det värsta. Istället var det alltså den ständiga oron för barnet och maktlösheten som var värst.
Men brott begås och det vanligaste brottet som föräldrar utsätts för är stöld, av pengar eller värdeföremål, för att kunna finansiera drogerna. Skadegörelse och psykiskt våld, så som hot om att ta livet av sig, är också ganska vanligt. Fysiskt våld är ovanligt, men de som drabbas kan vara mycket utsatta.
Mest kvinnor i studien
Ett annat intressant resultat från studien, som ”kom på köpet”, är den skeva könsfördelningen bland studiedeltagarna. Detta trots att forskarna försökte annonsera brett när de sökte deltagare till studien.
– Av de 700 som deltagit i enkätstudien är 85 procent kvinnor. När vi sedan gått vidare med djupintervjuerna har vi aktivt försökt få med fler män och lyckades komma upp i en fjärdedel av de 32 intervjuade. Varför det är så kan vi bara spekulera om men det kanske säger något om vem som fortfarande tar huvudansvaret för hem och familj. Och vi vet tyvärr också att en del män lämnar familjen när det uppstår den här typen av kris, säger Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö högskola.
Han berättar vidare att de män som engagerade sig i sina barn upplevde samma sorts oro och maktlöshet som kvinnorna, men kanske inte i lika stark omfattning, enligt vad som framgick av enkätsvaren. Men om det visar på en faktisk skillnad mellan könen, eller om det snarare avspeglar förväntningar från samhället på vem som bär ansvaret och hur män respektive kvinnor visar sina känslor, går inte att avgöra från resultaten.
Hoppas att resultaten ska underlätta
Analysarbetet av svaren fortsätter och kommer att utmynna i flera vetenskapliga publikationer men forskarna är också noga med att delge sina resultat direkt till studiedeltagarna. Kortare filmer där forskarna berättar om sina resultat finns redan på projektets hemsida och fler populärvetenskapliga sammanfattningar är att vänta. Men hur hoppas de att resultaten ska kunna underlätta för denna utsatta grupp?
– Vi ser att vi kan påverka på olika nivåer. Genom att gå ut brett med våra resultat ökar vi kunskapen i samhället i stort vilket kan minska stigmatiseringen. Vi tror också att det är viktigt att föräldrarna känner igen sig i andras berättelser, att de inser att det finns fler med samma problem. Det tror vi kan minska känslor av skuld och skam, säger Torkel Richert och Björn Johnson tillägger:
– Genom att sätta fokus på den här gruppen hoppas vi öka kunskapen hos myndigheter och beslutsfattare om att fler insatser behövs för att underlätta deras livssituation, inte minst vad gäller möjligheter att söka hjälp.
Läs även: Föräldrar till missbrukande personer en utsatt grupp
Text: EVA BARTONEK ROXÅ
Ingångsbild, ledsen kvinna: iStock_natalie_board
