Övervikt och fetma är ett globalt problem som påverkar samhällsekonomier, sjukvårdsbudgetar och miljoner personers hälsa och livskvalitet. Sverige har internationellt sett klarat sig ganska bra, men även här är problemet kännbart.

Ungefär varannan man och drygt var tredje kvinna i Sverige är överviktig eller fet, enligt en studie från år 2007. Övervikten medför kostnader på flera miljarder kronor för sjukvården, och en minskad produktion på grund av fetmarelaterade sjukskrivningar. Den leder också till stora psykiska och fysiska lidanden för alla dem som skulle vilja komma ner i en mer normal vikt, men inte lyckas med det.

Fetmaepidemin började i USA, och av västländerna är USA fortfarande värst drabbat. Nu är situationen dock ännu svårare på vissa andra håll, bland annat i Mellanöstern och i de små örikena i Stilla havet. I det lilla ö-landet Nauru är t.ex. nästan 95 procent av befolkningen överviktig. Även i Indien och Kina ökar antalet överviktiga mycket snabbt.

Det genetiska arvet förklarar en del av varför somliga blir feta och andra inte. Men människans gener förändras inte så snabbt att de kan förklara fetmaepidemin. Det är i stället en kombination av gener, minskad fysisk aktivitet och ändrad kost som leder till fetma: vår moderna livsstil ger de fetmarelaterade generna ett genomslag som de tidigare inte kunnat få.

Vardagsstress ger sämre matvanor

De ändrade matvanorna spelar in på flera sätt. Förr var middagen en familjeangelägenhet som tog tid att både laga och äta. Nu finns det enkäter som visar att dagens familjer bara ägnar 14 minuter åt att laga middag, vilket innebär snabbmat och färdiglagat av olika slag – mindre hälsosamt än mat som lagas från råvaror. Om man inte heller äter tillsammans vid en regelbunden tid, så blir det lätt många småmål som tillsammans ger fler kalorier.

Den fysiska aktiviteten har samtidigt minskat, inte minst för barnen. De får oftast inte cykla, springa och leka utomhus lika tidigt som förr, och sitter i stället stilla framför TV eller datorspel. Många föräldrar är också så stressade att de hellre kör sina små barn i barnvagn än låter dem gå själva, och hellre skjutsar de större barnen till skolan än följer dem till fots eller per cykel.

Fetma är i västvärlden ojämlikt fördelad: lägre social klass ökar risken för fetma. Detta anses ha flera skäl. Lägre utbildning kan göra det svårare att ta till sig hälso- och kostinformation, och lägre löner gör det svårare att köpa hälsosam mat och att skaffa den utrustning som behövs för olika sorters motion och idrott. Stress, som vid skiftarbete, har också visat sig öka risken för övervikt.

INGELA BJÖRCK

Artikeln har tidigare varit publicerad i Aktuellt om vetenskap & hälsa, juni 2009.