Under förra veckan fokuserade Aktuellt om vetenskap och hälsa på sjukdom orsakad av övervikt och fetma, och varför fetma gör vissa av oss sjuka. Nu visar forskning vid Lunds universitet har att män som är överviktiga faktiskt har minskad risk att utveckla ledgångsreumatism, reumatoid artrit. Är då detta ett skäl till att förbli överviktig?
Är du man och överviktig? Då är sannolikheten att du utvecklar ledgångsreumatism, reumatoid artrit, lägre än hos en normalviktig man. Det visar en studie gjord av forskare vid Lunds universitet. Men hos överviktiga kvinnor såg forskarna inte samma resultat.
− Det som var lite överraskande var att vi inte fann någon association mellan övervikt och fetma och utvecklingen av reumatoid artrit, RA, hos kvinnor. Det skiljer sig från vad andra funnit tidigare, säger Carl Turesson, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö på Lunds universitet samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus och den som lett studien.
Forskarna studerade deltagare i två olika hälsoundersökningar, och såg att män med ett BMI högre än 25 hade 63 procents mindre risk att utveckla reumatoid artrit i den ena undersökningen. I den andra var riskminskningen 40 procent. Det är första gången man studerat detta hos män i en prospektiv studie, alltså en framåtblickande studie där man studerar samband mellan riskfaktorer och sjukdomar som inte redan uppstått. Man mätte längd och vikt hos patienterna innan dessa hade fått en RA-diagnos, samt hos kontroller som inte utvecklade RA.
Resultaten stämmer överens med en tidigare svensk studie från Mälardalsområdet, där patienterna fick rapportera in sin vikt och längd vid tillfället då de fick RA-diagnosen, och man såg en lägre risk för RA hos feta män.
Oväntade resultat
Forskarna förväntade sig visserligen att se en skillnad mellan mäns och kvinnors effekt av övervikt och fetma när det gäller risken för RA. Men inte att det skulle skilja så mycket. En teori är att det beror på skillnader mellan mäns och kvinnors fett.
− Vi tror att det har att göra med olika distribution av fettväv hos män och kvinnor, och skillnader i hormonell aktivitet i fettväven. Män har oftare bukfetma än kvinnor, och vår hypotes är att deras fettväv producerar delvis andra signalmolekyler, som kan styra inflammation i kroppen. Det finns möjligheter att studera detta i sparade blodprover.
Inte värt övervikten
Men de överviktiga män som nu tycker sig få en anledning att inte arbeta med vikten, får tänka om, menar Carl Turesson:
− Med tanke på de kända hälsoriskerna med övervikt och fetma i övrigt har många nytta av att gå ned i vikt. Inom reumatologin ser vi till exempel att patienter som varit fysiskt aktiva har ett bättre utgångsläge om de skulle drabbas av en reumatisk sjukdom. De får lättare att genomföra rehabiliteringsträning och förbättras i sin ledfunktion.
Liknande studier har tidigare mestadels utförts på kvinnor, men dessa har varit begränsade. En studie med amerikanska sjuksköterskor visade att kvinnor med övervikt eller fetma hade en ökad risk för RA. Carl Turesson menar att förklaringen till de motstridridiga resultaten hos kvinnor kan ligga i skillnader mellan en svensk och en amerikansk population när det gäller andra faktorer som är kopplade till övervikt och fetma, som diet och fysisk aktivitet.
− Kvinnorna i den amerikanska studien var i genomsnitt något yngre än våra studiedeltagare, vilket också kan ha betydelse. Övervikt och fetma hos unga kvinnor kan ha en särskild betydelse, och det är vanligare i USA än i Sverige.
Resultatet ger spännande ledtrådar
Att det skiljer så mellan män och kvinnor är intressant och kan ge viktiga ledtrådar.
− Snarare än att förändra livsstilsrekommendationer kan resultaten hjälpa oss att bättre förstå hur RA uppkommer, och på sikt leda till framsteg inom diagnostik, behandling och förebyggande insatser, säger Carl Turesson.
Text: TOVE SMEDS
Foto Carl Turesson: Björn Martinsson
Foto mage: Colourbox
