Epigenetik betyder ”ovanpå genetiken” och handlar om modifieringar av arvsmassan som inte ändrar den genetiska koden. Epigenetiska modifieringar handlar istället om hur DNA:t läses av och när det uttrycks, det vill säga vilka gener som är på- eller avslagna och när.

Alla våra celler bär på samma genetiska information, samma gener. Epigenetiken spelar en nyckelroll i fosterutvecklingen då den, genom att reglera vilka gener som är på- eller avslagna, styr utvecklingen av olika celltyper, det vill säga vilka celler som ska utvecklas till lever, vilka som ska bilda hjärnan, muskler, hud och så vidare. Under hela vårt liv påverkas dessutom epigenetiken av den yttre miljön. Det kan vara maten vi äter, stress, fysisk aktivitet, kemikalier vi utsätts för, eller andra livsstils- och miljöfaktorer. De epigenetiska förändringarna hänger med vid celldelningen men till skillnad från mutationer, förändringar i den genetiska koden, är de inte alla permanenta och kan påverkas av till exempel vår livsstil. Epigenetiska förändringar påverkar den enskilda individen. När ett nytt embryo bildas raderas dessa förändringar och förs vanligtvis inte vidare till avkomman. Men det finns exempel från djurstudier där epigenetiska förändringar har visat sig kunna påverka ett par kommande generationer.

Styrning av geners aktivitet

Det finns olika epigenetiska mekanismer för styrning av geners aktivitet. De mest kända är DNA-metylering och histonmodifiering.

Histonmodiering har att göra med hur DNA:t är packat i kromosomen. Histoner är proteiner kring vilka DNA-spiralen ligger virad i kromosomen. Histon-DNA-komplexet viras ytterligare flera gånger och graden av packning avgör om en gen är tillgänglig för avläsning och därmed aktiv, eller om den är hårt packad och därmed otillgänglig. Graden av packning styrs genom att olika kemiska molekyler binder till histonerna vilket i sin tur påverkar hur tätt DNA:t är packat i kromosomen. Metylering innebär att en så kallad metylgrupp, en liten molekyl, sätts på DNA-strängen vilket ofta leder till att närliggande gener stängs av. Illustration: Catrin Jakobsson