Foto: Dreamstime
Vilka värden – och vems värden – är det som gynnas vid klinisk behandling med stamceller?
Stamcellsforskningen håller nu på att ta de första stegen från laboratoriet ut i den kliniska tillämpningen. Det väcker en rad etiska frågor, som Kristina Hug tar upp i sin avhandling från universitetets enhet för medicinsk etik.
Prövade och oprövade behandlingar
”Experimentell stamcellsbehandling” är både behandlingar som redan är i bruk, som stamceller från navelsträngsblod mot leukemi, och nya och oprövade behandlingar, exempelvis av svåra brännskador. Det handlar om både livshotande sjukdomar och kosmetiska besvär, och om sjukdomar som har respektive saknar en effektiv behandling.
Man kan också skilja mellan stamceller som placeras på ett begränsat ställe, t.ex. bukspottskörteln, och sådana som sprids genom hela patientens kropp, som blodbildande stamceller. De förra kan tas bort om behandlingen slår fel, men inte de senare.
Vems värden ska främjas?
Balansen mellan risk och nytta varierar i alla dessa fall. Därför måste även besluten variera när det gäller vilka som bör bli de första försökspersonerna vid en viss behandling. De viktigaste faktorerna är sjukdomens stadium, vilka alternativ som finns och hur effektiva behandlingarna kan bli.
Enligt Kristina Hug är det viktigt att uppmärksamma värdefrågorna här och fundera över vad man vill uppnå med de första studierna på människor: vilka värden, och vems värden, är det som ska främjas?
Återkallat samtycke
I en annan studie tar hon upp försökspersoners rätt att återkalla sitt samtycke, där biobanksforskning utgör ett specialfall. Hur långt ska rätten till återkallat samtycke få gå: kan en patient dra tillbaka inte bara sitt vävnadsprov utan också rätten att använda forskningsdata eller stamcellslinjer som utgått från detta prov? Kristina Hug förespråkar för sin del en position mellan inga och obegränsade rättigheter till återkallat samtycke.
Text: INGELA BJÖRCK
Artikeln är tidigare publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne. Nummer 4 | Årgång 12 | 18 juni 2012.