Foto: Colourbox
Med hjälp av ett enkel minnestest, en genomgång av patienternas läkemedel och ett telefonsamtal mer än halveras risken för återinläggning av patienter efter utskrivning. Det visar en studie gjorde vid Enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds Universitet och Minneskliniken på SUS.
– Det handlar om enkla åtgärder som kanske redan borde vara rutin på våra sjukhus, men som i dag inte hinns med på grund av personalens pressade arbetssituation, säger Gustav Torisson, läkare och doktorand.
Sparar 4 miljoner
Det minskade antalet vårddygn på sjukhus motsvarar en besparing på 4 miljoner kronor. Med hjälp av ett enkel minnestest, en genomgång av patienternas läkemedel och ett telefonsamtal mer än halveras risken för återinläggning av patienter efter utskrivning. Det visar en studie gjorde vid Enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds Universitet och Minneskliniken på SUS.
I studien, som genomfördes mellan 2009 och 2010, ingick 200 patienter som vårdades på internmedicinska kliniken vid SUS i Malmö. Patienterna delades in i två grupper. Den ena gruppen erbjöds inga extrainsatser medan patienterna i den andra gruppen erhöll tre särskilda vårdinsatser.
Genomgång av läkemedelslistor
Minnesfunktionen kontrollerades med hjälp av minnestester. I de fall där patienter hade minnesproblem fick både primärvården och kommunen besked om resultatet för att kunna förbereda den fortsatta vården efter patientens hemgång.
En apotekare gjorde en noggrann genomgång av patienternas läkemedel och resultatet visade att för 
hälften av patienterna stämde inte läkemedelslistan överens med den som primärvården förskrivit. En anledning till de så kallade överföringsfelen kan vara att primärvårdens journalsystem inte går att koppla samman med de som används på sjukhusen.
– Det ökar risken för felbehandling, säger Gustav Torisson.
Egen kontaktsjuksköterska
I samband med att patienterna skrevs ut fick de en broschyr med namn och telefonnummer till en kontaktsjuksköterska. Både patienten och dess anhöriga uppmanades att ringa denna om det uppstod problem efter det att de kommit hem. Kontaktsjuksköterskan ringde dessutom upp patienterna efter en vecka för att försäkra sig om deras tillstånd.
– Om allt inte stod rätt till hade sjuksköterskan möjlighet att kontakta kommunens hemtjänst eller primärvård för att åtgärda problemet.
Vid dessa uppföljningssamtal hade 40 patienter problem som kunde lösas utan att patienten behövde söka sjukhusvård.
– Trots uppmaningar att kontakta oss om det uppstod problem var det bara fyra av patienterna som själva ringde sjuksköterskan. Vi kan med andra ord inte förvänta oss att patienterna själva är aktiva.
Fler vårddygn för dem utan hjälp
Både före och efter studien jämfördes de båda grupperna med avseende på antalet vårddygn på sjukhus. Ett år före studien hade de båda grupperna cirka 500 vårddygn. Ett år efter studien hade gruppen som inte fått några insatser 1 228 vårddygn medan åtgärdsgruppen i princip hade ett oförändrat antal vårddygn; 492.
Den kraftiga ökningen i den första gruppen kan förklaras med att det handlar om äldre, multisjuka patienter som försämras med tiden. Utan åtgärder hade ökningen i åtgärdsgruppen sannolikt legat på samma nivå.
– Kostnaden för de extra vårddygnen i den första gruppen motsvarar cirka 4 miljoner kronor vilket innebär att åtgärderna som vidtogs för den andra gruppen är kostnadseffektiva, säger Gustav Torisson.
Text: SET MATTSSON
Foto: Colourbox (man undersöker läkemedel, händer: patient och vårdpersonal), Matton (piller)
Artikeln är tidigare publicerad som ett pressmeddelande från Skånes universitetssjukhus, 9 oktober 2013