För snart tre år sedan gjorde Aktuellt om vetenskap & hälsa en intervju med distriktsläkaren Rasmus Waehrens som doktorerar om IBS. Vad har hänt sedan sist, och har forskningen förändrat något i mötet med patienterna inom primärvården där han arbetar större delen av sin tid?

– Min drivkraft när jag började mitt forskningsarbete var att bättre förstå vad som orsakar IBS för att kunna hjälpa mina patienter mer. Det finns fortfarande ingen förklaring till vad som orsakar IBS, men jag har ändå fått en annan förståelse för sjukdomen genom min forskning.

Hitta svar med hjälp av register

Med hjälp av olika register har Rasmus Waehrens undersökt riskfaktorer för att få IBS, men också vilka andra sjukdomar som kan vara vanliga hos den här patientgruppen. Han är knuten till Centrum för primärvårdsforskning vid Lunds universitet och Region Skåne.

I den första studien undersöktes bland annat hur ofta vårdcentralernas läkare ställde diagnosen IBS.

– Det var förvånansvärt få, säger Rasmus Waehrens. Bara drygt en procent i studien hade fått diagnosen IBS. Ändå brukar man räkna med att runt tio till femton procent av befolkningen har IBS.

Söker oftare för andra symptom

Det väcker frågor om hur diagnosen IBS ställs på vårdcentralerna.

– Antingen beror det på att patienterna inte söker för IBS eller att läkarna inte ställer diagnosen, funderar Rasmus Waehrens. Det här är en grupp patienter som läkare på en vårdcentral ofta möter, men det är inte alltid de först söker för sina mag- och tarmbesvär.

– Magproblem kan vara lite känsligt att prata om. Det är inte alltid så lätt att berätta om sin avföring – jag försöker avdramatisera det så mycket som möjligt. Jag har märkt att många patienter ofta söker för andra saker, och att de som söker för funktionella tarmbesvär väntar väldigt länge. När de väl kommer så är det ett jätteproblem för dem.

Ta människors oro på allvar

Eftersom IBS, eller funktionella tarmbesvär som den också kallas, är en diagnos som ställs först när andra allvarligare sjukdomar som inflammatoriska tarmsjukdomar eller celiaki har uteslutits, finns en risk att inte det sedan läggs tillräckligt med tid på att hjälpa patienterna att hantera sina besvär.

– Mitt intryck är att man inte alltid tar sig tid att göra människor trygga i diagnosen, säger Rasmus Waehrens. Om inte sjukdomen är så allvarlig kan det lätt glömmas bort. Samtidigt är det viktigt att ta människors oro på allvar och verkligen förklara vad sjukdomen innebär och hur man kan minska besvären. Jag har också märkt att det många gånger inte görs någon uppföljning av dessa patienter.

– Jag är osäker på om läkare egentligen vet om riktigt allt som kan göras vid IBS. Resurser finns inte alltid heller att ta hjälp av till exempel dietister för att få kostråd annat än för de allra svåraste fallen.

Koppling till inflammation?

Men vad beror då IBS på? Har det gått att få fram orsaken genom de sjukvårdsregister som Rasmus Waehrens har studerat de senaste åren?

– Det jag har sett i min forskning är att det finns en viss ärftlig känslighet, men vi vet inte vad den beror på, säger Rasmus Waehrens. Att IBS är vanligare i vissa familjer kan bero på gener och/eller förvärvade faktorer. Är det bakteriefloran i tarmarna som har rubbats? Är det en känslighet mot vissa kolhydrater? Och så vidare.

– Det finns också forskning som visar att det finns en låggradig inflammation hos patienter med IBS, särskilt de med diarré som symptom. Jag håller just nu på att titta närmare på om det också ökar risken för att få andra sjukdomar.

En bredare syn på IBS

Jag avslutar med att fråga om forskningen om IBS har förändrat det sätt Rasmus Waehrens bemöter sina patienter som distriktsläkare?

– Jag tycker det här fortfarande är ett svårt område, säger han, men jag har börjat fråga i stort sett alla som söker för smärta i kroppen, trötthet eller migrän om de också har mag- och tarmbesvär. Det är något som de flesta brukar vara mycket väl medvetna om. Forskningen har gett mig en större förståelse för kopplingen mellan IBS och andra besvär. Jag har också börjat fråga mina patienter om det finns mag- och tarmbesvär i familjen.

Text: NINA NORDH