Vid övergången till vuxenliv möter ungdomar med funktionsnedsättningar och deras föräldrar många svårigheter och utmaningar. För att få en bra övergång och en bra start på vuxenlivet är det viktigt att låta ungdomarna vara delaktiga i processen, det visar forskning från Lunds universitet.

Elisabet Björquist, socialpedagog och doktorand vid institutionen för Hälsovetenskaper har studerat övergången till vuxenliv för ungdomar med funktionsnedsättning. Resultatet visar att det är viktigt med individanpassat stöd och flexibel övergång anpassad efter ungdomens behov. En personlig koordinator som kan lära känna familjen och vägleda dem genom övergången från barnorienterad till vuxenorienterad service efterfrågades av både ungdomarna och deras föräldrar.

– Vi såg att många av föräldrarna lagt ner ett stort arbete med att stötta sina barn under deras uppväxt, vilket fortsatte upp i tonåren, berättar Elisabet Björquist.

– Vid övergången till vuxenorienterad service var det mycket ny information att sätta sig in i och både föräldrarna och ungdomarna tyckte det var svårt att veta vad som var aktuellt för just dem.

Fokus på arabisktalande ungdomar med funktionsnedsättning

Då antalet ungdomar med funktionsnedsättning som kommer från arabisktalande länder har ökat markant de senaste åren har det kommit signaler från habilitering och andra verksamheter att de önskar mer kunskap om vilka behov denna grupp har. Elisabet inriktade därför en delstudie särskilt åt denna grupp.

– Bland föräldrarna i denna grupp upplevde vi framför allt att de tyckte det var obekvämt att använda begreppet intellektuell funktionsnedsättning. Detta är bra att känna till eftersom barnets diagnos ofta efterfrågas vid en förstagångskontakt med stöd- och habilitering och det är då viktigt att veta att diagnosen inte är universell och att anpassa informationen, säger Elisabet Björquist.

Olika syn på behov

Överraskande resultat kom när ungdomarna fick rangordna vad de tyckte var viktigt men svårt att klara själva, samtidigt som föräldrarna fick rangordna vad de trodde att deras ungdomar tyckte var viktigt:

– Det finns en gammal tradition att fråga föräldrarna vad barnen tycker men mitt resultat visar att det som föräldrarna trodde att ungdomarna tyckte var viktigast att klara själva inte stämde överens med det som ungdomarna tyckte var viktigast, säger Elisabet Björquist.

– Exempelvis angav föräldrarna att ungdomarna tyckte det var viktigast att klara den personliga hygienen själva – att kunna duscha och gå på toa utan hjälp. Ungdomarna däremot framhöll istället att saker som att söka jobb, träffa kompisar och att ha och kunna hantera egna pengar var viktigt men svårt.

Vikten av att lyssna på ungdomarnas önskemål

Elisabet poängterar att detta är något mycket viktigt att tänka på inom stöd- och habilitering för barn och ungdomar med funktionsnedsättning:

– Resultatet belyser vikten av att involvera den unge i planeringen av stöd under övergången till vuxenliv. Utvecklingen är också så individuell att överflyttningen till vuxenorienterat stöd bör vara flexibel, kanske är man inte redo att lämna det barnorienterade stödet när man är 18 år. Det är viktigt att anpassa övergången efter individen och lyssna på den unges önskemål.  I mina intervjuer har ungdomarna själva fått komma till tals, vare sig det varit genom tal, bildhjälpmedel eller teckenspråk vilket visar att det faktiskt går att lyssna på ungdomar oavsett typ och grad av funktionsnedsättning.

Text: SALLY CARLSSON CLOODT