Vill du bli förälder? Om frågan ställs till unga svenskar svarar de flesta ja. Men det går inte alltid så lätt som man trott eller hoppats – upp till vart fjärde par har svårt att få barn. I ReproUnion försöker forskare lista ut varför.

Var åttonde kvinna blir aldrig mamma, var femte man blir inte pappa. Många vet inte hur tidigt i livet fertiliteten börjar minska, eller att inte bara kvinnor utan också män har sämre chanser att få barn när de blir äldre. Fortfarande saknas mycket kunskap om orsakerna till ofrivillig barnlöshet.

– Det finns bättre behandlingar än förr, men fortfarande får en tredjedel av dem som söker hjälp aldrig ett levandefött barn. Vi behöver komma vidare och förstå mycket mer om varför, säger Lars Rylander.

Han är epidemiolog och professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, vilket betyder att han studerar miljöfaktorers påverkan på hälsan. Han är också en av omkring hundra forskare i programmet ReproUnion , ett dansk-svenskt samarbete som pågått i mer än ett decennium och som knyter samman vård, akademi och läkemedelsindustri. Genom samarbetet länderna emellan får forskarna tillgång till betydligt fler patienter, och dessutom till varandras kunskap och erfarenhet.

– I en så stor och komplex fråga behöver man alla de kompetenser som vi har, alltifrån statistiker och kemister till läkare, sexologer och folkhälsovetare, säger Aleksander Giwercman, överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, professor i reproduktionsmedicin vid Lunds universitet och en av de forskare som grundade ReproUnion.

Infertilitet sågs som kvinnoproblem

I dag är programmet indelat i fem huvudområden, som presenteras som utmaning 1–5:

• Förbättra manlig fertilitet
• Skapa bra medicinska behandlingar mot infertilitet
• Hitta sätt att säkra kvinnors äggstocksfunktion
• Förebygga sjukdomar kopplade till infertilitet
• Öka kunskapen i samhället om ofrivillig barnlöshet

Aleksander Giwercman och Lars Rylander arbetar med ”Utmaning 1”, den manliga infertiliteten. I dag tror man att minst hälften av alla fall av ofrivillig barnlöshet beror på mannen, men historiskt sett har barnlöshet betraktats som ett kvinnoproblem. Det innebär att man fortfarande vet mindre om mäns än om kvinnors infertilitet. Medan gynekologins historia går flera tusen år tillbaka i tiden, blev den manliga motsvarigheten andrologi inte ett eget vetenskapligt område förrän på sent 1960-tal och finns bara som medicinsk specialitet i ett fåtal länder.

1992 publicerades en dansk forskningsstudie som fick stor uppmärksamhet. Resultaten antydde att mäns spermieantal hade halverats under det senaste halvseklet. Studien diskuteras fortfarande enligt Aleksander Giwercman, som själv var en av författarna:

– Senare forskning har inte kunnat vare sig bekräfta eller motbevisa resultaten. Men det som blev klart genom studien var hur otroligt stor kunskapsbristen var. Vad styr produktionen av spermier? Avgörs fertiliteten tidigt i fosterlivet, eller när man är vuxen? Hur ska man mäta inte bara spermieantal utan kvalitet, på ett sätt som faktiskt spelar roll för fertiliteten?

Fortfarande finns ingen väl beprövad metod för att mäta manlig infertilitet. Det förekommer att män som under lång tid inte kunnat få barn tillsammans med en partner, senare får det med en annan eftersom fertiliteten styrs av en kombination av faktorer hos mannen och kvinnan. Forskning antyder exempelvis att män med hög andel spermier med DNA-skador har betydligt bättre chanser att få barn om kvinnan har en stor äggreserv, alltså många fungerande ägganlag kvar i äggstockarna.

Biobanker ger unika forskningsmöjligheter

Även om frågetecknen är många kring manlig infertilitet, finns en rad faktorer som man vet spelar roll. Genetiska faktorer, ärftliga sjukdomar eller medfödda missbildningar kan försämra spermiekvaliteten. Operationer och infektioner kan blockera sädesledarna. Sänkt hormonproduktion och antikroppar mot de egna spermierna förekommer, och sjukdomar som diabetes kan också påverka fertiliteten. Även livsstilsfaktorer som rökning och alkoholkonsumtion spelar in.

Lars Rylanders forskning inom ReproUnion handlar om hur kemikalier påverkar mäns fertilitet.

– Vi känner till många ämnen med hormonstörande egenskaper, bland annat klorerade, bromerade och fluorerade kemikalier som finns i en mängd produkter omkring oss. Men vi vet inte exakt hur vi påverkas av dem, säger Lars Rylander.

Genom att mäta halterna i blodet kan forskarna se vilka män som utsatts för högst halter, exempelvis genom att arbeta med kemikalier. Men vi är alla exponerade för en mix av många ämnen och effekterna är oklara.

Kanske är det exponering i fosterlivet eller i barndomen som spelar störst roll, och i Skandinavien finns unika möjligheter att studera just det. Här finns omfattande register med patientdata, och biobanker med blodprover som funnits så länge att de kan innehålla material från mödrarna till de män som i dag söker hjälp. Genom att studera mammans blod kan man dra slutsatser om vilka ämnen barnet var utsatt för, det barn som nu är vuxet och har svårt att få egna barn.

Tusentals par i ny studie

Inom ReproUnion har ett arbete inletts som ska ge ännu en biobank i världsklass. ReproUnion Biobank & Infertility Cohort, i korthet kallad RUBIC , är en studie som kommer att omfatta 5 000 par, hälften från Skåne och hälften från Köpenhamnsregionen. Den startade sommaren 2020 och hittills har omkring 1 750 personer tackat ja till att medverka, varav 700 i Sverige. De som deltar har varit ofrivilligt barnlösa i minst ett år, de måste vara minst 25 år gamla och max 40 för kvinnor, 53 för män. De måste också ingå i ett heterosexuellt par.

Patienterna lämnar en stor mängd prover, bland annat blod, sädesvätska, DNA och urin, och fyller i utförliga frågeformulär. Det är inget krav för att få delta att båda i paret vill medverka, men forskarna ser gärna att de gör det.

– Det finns alldeles för få studier där man tittar på både mannens och kvinnans infertilitet, men det är ju paret som är ofrivilligt barnlöst, inte individen. Att män och kvinnor studeras parallellt är en otroligt viktig aspekt av studien och biobanken vi bygger kommer att kunna användas många år framåt i tiden, säger Lars Rylander.

Så vad hoppas forskarna i ReproUnion åstadkomma?

– I den bästa av världar så skulle man kunna förebygga infertilitet. Kan vi åtminstone minska antalet par som behöver hjälp så har vi nått långt. Det vi inte kan förebygga hoppas vi hitta nya behandlingsmetoder för, säger Aleksander Giwercman.

Han berättar att många män som söker hjälp undrar vad de har gjort för fel. En del plågas av dåligt samvete för att de tror att det själva orsakat problemen genom att röka eller dricka mycket.

– Det är viktigt att få mer kunskap om genetiska faktorer, inte minst av den anledningen. Det vore ju bra om kunde säga till en del av de här killarna att ”det är faktiskt inte ditt fel – det är dina gener”.

Text: LISA KIRSEBOM