D-vitamin är en vanligt förekommande molekyl i både växt- och djurriket. Så vitt man vet förekommer D-vitaminet hos alla växter och hos alla ryggradsdjur ända ner till rundmunnarna, en sorts primitiva käklösa fiskar. Att det finns hos så många organismer tyder på att det är ett viktigt ämne.

Alla växter och djur kan producera sitt D-vitamin då de träffas av UV-B-strålar från solen. Men det finns faktiskt också vissa växter ur potatisfamiljen som kan tillverka D-vitamin även i mörker. De kan bilda vitaminet i väldigt höga koncentrationer som kan vara giftiga för betande djur.

Rika på D-vitamin

– De höga koncentrationerna fungerar här som en sorts kemiskt försvar som skyddar växterna från att bli uppätna av betande djur, säger Lars Olof Björn. Han är professor emeritus i fysiologisk botanik vid Lunds universitet och professor vid South China Normal University.

Även svampar och lavar kan bilda eget D-vitamin. Kantareller är rika på vitaminet och renlaven har visat sig vara en viktig D-vitaminkälla för betande renar för att de ska kunna överleva på så nordliga breddgrader.

Skyddar mot många sjukdomar

För människor är D-vitamin viktigt för att underhålla ett starkt skelett. Mycket tyder också på att D-vitaminbrist kan bidra till en mängd olika sjukdomar, bl.a. vissa typer av cancer. Samtidigt ökar risken för hudcancer med ökad UV-strålning. Mörkhyade personer har ett bättre skydd mot UV-strålning men lider samtidigt oftare av D-vitaminbrist, åtminstone om de bor på våra breddgrader.

Den gängse teorin säger att när våra avlägsna förfäder i Afrika gjorde sig av med behåringen, mörknade deras hud som ett skydd mot UVstrålningen. När förfäderna sedan lämnade Afrika och vandrade norrut fick de återigen göra sig av med det skyddande pigmentet melanin för att kunna bilda tillräckliga mängder D-vitamin.

Kan vara en biprodukt

– Det har gjorts flera försök att utmana denna teori men ingen har riktigt lyckats. Teorin håller därför fortfarande, säger Lars Olof Björn och fortsätter:

– D-vitaminets funktion hos växter är däremot fortfarande okänd. Förklaringen måste kanske sökas hos de mer ursprungliga vattenlevande växterna. Vi får inte heller utesluta att D-vitaminet är en ren biprodukt till något annat, exempelvis hormonomsättningen i växten.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

Foto: Scanpix