Paracetamol, det verksamma ämnet i Alvedon, Panodil, Reliv och andra vanliga medel mot smärta, har använts i över 100 år. Att medlet fungerar är uppenbart, men varför det gör det har inte varit känt. Nu har de två lundaforskarna Peter Zygmunt och Edward Högestätt kastat nytt ljus över mekanismen, vilket kan göra det möjligt att utveckla ännu effektivare paracetamol-baserade smärtstillande medel.

Peter Zygmunt och Edward Högestätt arbetar på avdelningen för klinisk kemi och farmakologi. De har länge ägnat sig åt smärtforskning, framför allt med inriktning på naturprodukter som vitlök, chilipeppar och wasabisenap.

Dessa tre smakämnen kommer från olika växter och smakar helt olika. Ändå fungerar de på samma sätt i kroppen: de bränner i munnen och kan orsaka rodnader och svullnader. Skälet är att de påverkar nerver som normalt sett inte reagerar på smakämnen utan tillhör smärtsystemet.

Liknar chilipeppar

Lundaforskarna har i sina studier kartlagt kroppens receptorer för de här ämnena. De har bl.a. funnit att paracetamol omvandlas till en chilipepparlik substans som påverkar just chilipepparreceptorn i hjärnan.

– Nu har vi också kunnat visa att den här mekanismen bidrar till paracetamols smärtlindrande effekt, säger Peter Zygmunt.

Smärtar och lindar – på olika ställen

Paradoxalt nog ger alltså chilipeppar upphov till smärta om man tar för mycket peppar i munnen eller får chilipulver i ögonen, men lindrar smärta om pepparämnet i stället stimulerar hjärnan. Det beror på skillnaderna mellan nervändarna i kroppens periferi (hud, ögon, tarmar etc) och nervernas utgångspunkt i hjärnan, menar forskarna.

– Hjärnan tar emot inkommande smärtsignaler, men har också en förmåga att motverka smärta genom att aktivera ”bromssignaler” som sänds ut i kroppen. Detta naturliga försvar förstärks av paracetamol, säger Edward Högestätt.

Djurförsök bekräftar

Forskarna har i sina försök bl.a. sprutat in den chilipepparliknande produkten av paracetamol i hjärnan på försöksdjur som utsatts för en obehaglig men oskadlig påverkan av tryck, hetta eller ett inflammatoriskt ämne. Studien visade klara skillnader mellan de möss och råttor som fått paracetamol och de som inte fått det.

Paracetamol är nära släkt med acetanilid som användes mycket inom färgindustrin på 1800-talet. Av en slump märkte man inom industrin att detta ämne kunde dämpa smärta och sänka feber. Eftersom acetanilid också är giftigt blev det släktingen paracetamol som utvecklades till ett storsäljande läkemedel – dock utan att man någonsin förstått hur medlet egentligen fungerat.

Bättre smärtlindring

Det är bara en liten del av innehållet i en paracetamoltablett som omvandlas till det chilipepparämne som enligt Edward Högestätt och Peter Zygmunt står för den smärtlindrande effekten. Deras fynd ger nu möjlighet att göra bättre läkemedel än paracetamol.

– Det kan vara möjligt att förändra paracetamol-molekylen på ett sätt som gör att en större andel av medlet omvandlas till den smärtlindrande substansen, menar Peter Zygmunt. Detta ska lundaforskarna nu undersöka i sin fortsatta forskning.

Text: INGELA BJÖRCK

Ett pressmeddelande från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 4 oktober 2010.