Det börjar med en plötslig åskknallshuvudvärk. Brustet pulsåderbråck i hjärnan kan leda till en subaraknoidalblödning. Det är en ovanlig och farlig sorts stroke som kan drabba även unga.
Blodpropp i hjärnan är orsaken till stroke i 85 procent av fallen. Resterande 15 procent beror på olika slags blödningar i hjärnan. Ett brustet pulsåderbråck kan beskrivas som en liten blåsa på ett blodkärl som går sönder.
– Tänk dig att det går hål på ett cykeldäck och att cykelslangen buktar ut. Det blir väldig skört och kan lätt spricka, säger Birgitta Ramgren, röntgenläkare vid Skånes universitetssjukhus, och forskare i radiologi vid Lunds universitet.
Ibland upptäcks en sådan buktande blåsa på ett blodkärl när man röntgar hjärnan av andra skäl.
– Om man i släkten har haft flera brustna pulsåderbråck så kan hela familjen undersökas i förebyggande syfte. Men det gäller väldigt få familjer i Sverige, säger Ola Nilsson, neurokirurg vid Sus och hjärnforskare vid Lunds universitet.
Kan gå att förebygga
Då kan det gå att förebygga subaraknoidalblödning, som är vanligare bland kvinnor än män och oftast drabbar människor mellan 50 och 70 år, men som förekommer även bland riktigt unga. Högt blodtryck och rökning är stora riskfaktorer. Av någon anledning är denna sorts blödning vanligare i Finland och Japan än i andra länder.
– Vi kan idag inte förklara varför. Men frekvensen minskar ju längre söderut på jordklotet man kommer, säger Ola Nilsson.
Runt hjärnan finns det tre hinnor: mjuka hjärnhinnan närmast hjärnan: spindelvävshinnan i mitten och den hårda hinnan närmast skallbenet. I namnet subaraknoidalblödning betyder sub som under och arakhnea betyder spindel eller spindelväv på grekiska.
– Blödningen är under spindelvävshinnan, där hjärnvätskan finns, förklarar Ola Nilsson.
Ovanlig blödning men med hög dödlighet
Bara fem procent av stroke-fallen beror på en subaraknoidalblödning, men de fallen har hög dödlighet. Drygt fyrtio procent dör direkt eller inom de närmsta veckorna. En del får en varningsblödning, men de flesta känner inget ovanligt innan pulsåderbråcket brister.
– Det säger bara pang. Patienterna brukar beskriva det som den värsta huvudvärk de någonsin haft, säger Birgitta Ramgren.
Ofta mår den som drabbats också illa och kräks. Men utvecklingen av behandlingar de senaste decennierna gör att fler kan räddas och stroke-skadorna minskas.
– Prio ett är att alltid stänga bråcket så att det inte börjar blöda igen, säger Ola Nilsson.
Birgitta Ramgren och Ola Nilsson är ett radarpar när det gäller att ta hand om patienter som kommer in till Skånes universitetssjukhus med hjärnblödningar. De arbetar med varsitt team som är experter på olika behandlingar.
Efter att patientens hjärna har undersökts med datortomografi avgör de tillsammans vad som blir bästa behandlingen.
–Förstahandsvalet är coiling, där små platinaspiraler får fylla ut blåsan på blodkärlet så det inte kan spricka igen, säger Birgitta Ramgren.
Vitt guld i huvudet täpper till
Patienten ligger då i röntgenapparaten och läkaren använder kateterteknik för att gå in via ljumsken och sedan föra en mycket tunn kateter via stora kroppspulsådern upp i hjärnan till det spruckna blodkärlet. På en stor skärm kan läkaren se exakt vart katetern med platinaspiraler ska styras. Sedan packas spiralerna tätt i blåsan på blodkärlet.
– Det kräver fingertoppskänsla. För patienterna brukar jag berätta efteråt att de har fått vitt guld i huvudet, säger hon.
Men om coilingtekniken inte går att använda så skickas patienten sex våningar upp med hissen till Ola Nilssons team på Neurokirurgen. Här har de möjlighet att öppna en bit av skallen och använda sig av clipsning.
– Genom att stoppa in en slang kan vi dränera och få ner trycket i hjärnan. Sedan sätter vi en klammer över bråcket, säger Ola Nilsson.
Hela tiden förfinas metoderna och forskningen går hand i hand med att behandlingarna förbättras i små steg.
– Man kan säga att coiling är en materialsport som hela tiden utvecklas, säger Birgitta Ramgren.
Hälsan kan förbättras under flera år
Forskningen har också visat att de strokesymtom som patienten har efter hjärnblödningen förändras med rehabilitering. Under två års tid efteråt kan patienten bli bättre och bättre.
En ordentlig rehabilitering är viktig både för hantera fysiska nedsättningar men också för den psykiska hälsan. Sämre minne och depression är vanligt.
– Det är stor spridning på hur patienterna mår efteråt, men många kommer igång med att jobba. Rehabiliteringen är viktig för att lära sig leva med den hjärntröttheten, även om det finns enstaka patienter som upplever att de blir helt återställda, säger Ola Nilsson.
Text: Jenny Loftrup