Målsättningen med min forskning är att barn som löper risk för språkstörning ska upptäckas tidigt, få säkra diagnoser och ett kvalificerat pedagogiskt bemötande.
Förmågan att minnas exakt hur ett nytt ord lät eller att kunna göra två saker på en gång, t.ex. att minnas ett telefonnummer medan man letar efter en penna, kallas arbetsminne. Arbetsminneskapaciteten är en förutsättning för att lära sig nya ord och bygga upp ett ordförråd.
Undersökningar av barns arbetsminne kan även hjälpa till att förutsäga utvecklingen av färdigheter som berättande, läsning och skrivning. Många språksvaga barn har en begränsad arbetsminneskapacitet.
Tidigt inriktade jag min forskning på barn med s.k. specifik språkstörning. De senaste tio åren har jag använt teorier och metoder som vi har utvecklat för barn med sådan störning för att studera språk och kommunikation hos barn med hörselskador. Det finns mer än 1000 barn i Sverige med hörselnedsättning.
Även bland dem som har en mild eller måttlig hörselskada har nästan hälften problem med sin språkutveckling och bara 10–15% går vidare till högskola. Döva barn får idag ofta ett hörselhjälpmedel inopererat s.k. cochleaimplantat (CI), och de går ofta integrerade i vanliga skolklasser.
Vi har funnit att ett utmärkande drag för dem är svårigheter att minnas hur nya ord lät. Trots detta läser de till en början förvånansvärt bra, troligen bättre än de skulle gjort utan CI. Men språkljudsproblemen påverkar deras strategier i läsningen. Att ”ljuda” ett ord blir svårare än för barn med normal hörsel. Detta innebär en risk för att läsförståelsen halkar efter högre upp i åldrarna, när barnet möter nya, svåra ord i texter.
Vi har också visat att barn med CI i samtal tittar mer på sina hörande kamrater, frågar mer och på ett annat sätt än kamraterna. Frågetyperna verkar vara beroende av arbetsminnet.
Text: BIRGITTA SAHLÉN
Från broschyren ”Professorsinstallation 16 mars 2012″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.
