Vetenskap & Hälsa

Vetenskap & hälsa

Benersättningsmaterial är bäst vid infekterat implantat

2021-11-30
Man i övre medelåldern, kortklippt mörkt hår med grå tinningar. Klädd i grå kavaj, mörk pullover med en ljusare skjorta under. Bilden är tagen utomhus framför en större tegelbyggnad i rött tegel.
Ahmad Aghazadeh disputerar vid Malmö universitet på en studie om behandling av benförlust på tandimplantat. Foto: Malmö universitet

Inflammationer runt tandimplantat som inte behandlas i tid kan leda till förlust av ben som förankrar implantatet i käken. Ny forskning visar att behandling med ett benersättningsmaterial ger en bättre läkning än efter behandling med ben som tagits från patienten.

Om bakterier får möjlighet att ansamlas kring implantaten under en längre tid, reagerar vävnaden med inflammation, tillståndet kallas för peri-implantär mukosit. Om det inte åtgärdas kan det utvecklas till peri-implantit, ett tillstånd som leder till förlust av ben kring implantatet.

– Peri-implantit är vanligt och cirka 20 procent av implantaten kan drabbas av tillståndet efter fem till tio år. Det är alltså vart femte implantat som drabbas, säger Ahmad Aghazadeh, doktorand och specialist i parodontologi, som nu disputerar vid Malmö universitet på en avhandling om benförlust på tandimplantat.

– Det är oerhört viktigt att implantatkonstruktionen är hygieniskt utformad, så att den tillåter bra åtkomlighet för patientens dagliga munhygien. Detta förebygger utvecklingen av peri-implantit, säger Ahmad Aghazadeh.

Kräver kirurgiskt ingrepp

Det är svårt att behandla infektioner kring implantat. Implantaten har gängor och ofta en rå ytstruktur för att få bättre fäste i benet. Icke kirurgisk behandling av peri-implantit är inte effektiv. Genom ett kirurgiskt ingrepp skapas bättre insyn och tillträde till implantatytan för effektiv rengöring. Syftet med ett rekonstruktivt kirurgiskt ingrepp är att avlägsna inflammationen och återskapa det förlorade benfästet.

Ahmad Aghazadeh har följt upp 45 patienter som behandlats för peri-implantit med antingen patientens eget ben eller ett kommersiellt tillgängligt benersättningsmaterial.

Begränsad framgång

Efter ett år hade cirka 14 procent bland de patienter som behandlats med sitt eget ben fått en god läkning. Väsentligt bättre gick det med benersättningsgruppen där 40 procent uppvisade ett lyckat resultat. Efter fem år var siffrorna ungefär desamma.

– Båda grupperna fick reducerat fickdjup och deras blödningsbenägenhet minskade. Men det var klart mer benutfyllnad av bendefekter i gruppen där ett kommersiellt tillgängligt benersättningsmaterialet hade använts, så det är att rekommendera, säger Ahmad Aghazadeh.

Han konstaterar samtidigt att framgången med behandlingen var relativt begränsad i båda patientgrupperna.

– Det är naturligtvis lite nedslående, men vi måste acceptera att det är mycket svårt att behandla peri-implantit. Förhoppningsvis kommer nya tekniker och benersättningsmaterial att utvecklas som både bygger upp bendefekterna och samtidigt triggar kroppens egna benceller till ny benbildning. Det kan bidra till en bättre utläkning kring implantaten, säger Ahmad Aghazadeh.

FAKTA OM AHMAD AGHAZADEHS FORKSNING

I avhandlingen har Ahmad Aghazadeh undersökt vilka faktorer som är relaterade till utvecklingen av peri-implantit, vilken roll bendefektens utseende spelar och vilken behandling som har bäst effekt. Resultaten visar att personer med hjärt- och kärlsjukdom och personer som har förlorat sina tänder på grund av parodontit (tandlossning) har en större risk att också̊ drabbas av peri-implantit. Andra riskfaktorer är dålig munhygien och rökning.

Avhandlingen: Peri-implantitis: risk factors and outcome of reconstructive therapy

Text: MAGNUS JANDO 

Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Malmö universitet

(Ingångsbild tandimplabtat: iStock/Bet_Noire.)