– Vårdpersonalen drar sig för att ställa frågor om patientens sexliv, för att inte genera henne eller honom. Och patienten själv tar inte gärna upp ämnet, för att inte genera personalen eller av oro för att bli sedd som ”sexfixerad”. Följden blir att patienten aldrig får någon hjälp med den delen av livet, säger Kristina Areskoug-Josefsson.

Hon är fysioterapeut med inriktning på reumatologi. I sin avhandling beskrev hon hur sjukgymnastik kan förbättra sexlivet för patienter med ledgångsreumatism. Det kan ske dels genom att öka mängden fysisk aktivitet så att patienten får bättre rörlighet och kondition, dels genom att ge råd om vilka rörelser och ställningar som är mest skonsamma.

Även kyssar kan skapa problem

Ledgångsreumatism ger smärta, trötthet och svullna, ömma leder. Men det är inte bara för reumatiska patienter som sexlivet påverkas. Den som till exempel fått en ny höftled bör låta bli vissa rörelser, och den som haft en hjärtinfarkt är ofta rädd för att anstränga sig för mycket.

Det är inte heller bara samlag som kan bli problematiska, utan också allt det som ingår i förspelet. Kyssar kan vara problematiska för den som har käkledsproblem eller lider av muntorrhet. Den som har en utsliten axelled kan få ont av att kramas, och vid vissa smärttillstånd är det till och med svårt att hålla handen.

Problemen brukar dock gå att kringgå på olika sätt, och det finns en hel del råd och tips i både text och bilder. Men för att informationen ska bli till nytta måste frågan först väckas i samtalet med patienten.

Vården måste lära sig att informera

– Alla yrkeskategorier inom vården skulle behöva träna på att informera om och ta upp frågor om sex. Numera innehåller grundutbildningarna ganska mycket om kommunikation och bemötande, men inte om just detta, menar Kristina Areskoug-Josefsson.

Hon skrev sin avhandling vid Lunds universitet och arbetar på Värnamo sjukhus. Förra året publicerade hon också två forskningsartiklar tillsammans med lundaprofessorn i fysioterapi Gunvor Gard. Den ena handlade om fysioterapeutens roll i samband med sexuell hälsa, den andra om fysioterapistudenters syn på frågor om sexuell hälsa.

– Studenterna ansåg att området är viktigt och borde ingå i deras arbete. Men de tyckte också att de visste för lite om hur de skulle kunna ta upp sådana frågor med en patient, säger Kristina Areskoug-Josefsson.

Fråga patienten om hen vill ha information

Själv brukar hon närma sig området på ett indirekt sätt. Hon nämner för patienten att det är vanligt att långvarig smärta eller en kronisk sjukdom påverkar sexlivet, och frågar om detta är något som han eller hon skulle vilja ha information om. Somliga svarar nej, men de flesta brukar bli glada och lättade över att frågan tas upp.

– Människor är ju olika i sina sexuella behov och önskningar. Men nu är det som om vården utgick från att den här delen av livet försvunnit hos alla våra patienter, och så är det verkligen inte! menar Kristina Areskoug-Josefsson.

Text: INGELA BJÖRCK