Dina arvsanslag kan öka din risk för att bli fet. Det vet man idag, sedan det upptäckts en hel rad gener som ökar risken för fetma. Men fortfarande gäller principen att en livsstil med rätt mat och motion är det allra viktigaste för att undvika fetma.
Diabetesforskaren Marju Orho-Melander från Lunds universitet har gjort en studie av fetmagener ihop med näringsforskaren Emily Sonestedt. Underlaget har varit den stora Malmö Kost Cancer-studien, där nära 30000 malmöbor i detalj redogjort för sina levnadsvanor, och nästan 6000 av dem också fått sina fetmagener kartlagda. Inom den gruppen har forskarna därför kunnat undersöka hur livsstilen påverkat vikten för personer med och utan fetmaanknutna gener.
– I februari beskrevs 15 nya fetmagener. Men vi har ännu inte hunnit analysera dem alla, utan vår studie utgår från den första och viktigaste genvarianten samt två till, förklarar Marju Orho-Melander.
Fetmagenen vanlig
Den viktigaste fetmagenen kallas FTO. Den variant av genen som ökar risken för fetma är mycket vanlig. Över hälften av alla européer har ärvt den från en av sina föräldrar, vilket innebär att deras risk för övervikt ökar med nära 20 procent. Ännu mer, med över 60 procent, ökar risken för övervikt för den nära femtedel av befolkningen som fått denna genvariant från båda föräldrarna.
Men att risken ökar är inte samma sak som att det fruktade verkligen inträffar. Alla personer med riskgener blir inte feta eller överviktiga. Miljön, det vill säga vad man äter och hur mycket man rör sig, spelar den avgörande rollen.
Bristande motion ökar risken
Marju Orho-Melander och Emily Sonestedt har i sin studie delat in deltagarna i en grupp som åt mycket fett och oftast lite kolhydrater, en som åt lite fett och oftast mycket kolhydrater, samt en mellangrupp.
– Det var bara bland dem som åt mycket fett som vi såg en koppling mellan FTO och övervikt eller fetma, säger Marju Orho-Melander.
– Vi såg också att motionen spelade in. Bland dem som hade FTO-genen och inte rörde på sig ökade risken för fetma. Bland dem som hade hög fysisk aktivitet såg vi däremot inte någon koppling alls mellan fetma och fetmagener.
Mättnaden påverkas
Gener kan leda till fetma på olika sätt. I FTO-genens fall tror forskarna att den påverkar mättnad vid olika sorters mat. Det visas bland annat av ett engelskt försök med skolbarn, som fick äta vad de ville av en riklig lunchbuffé.
Barnen med fetmagenen åt inte mer än de andra, men valde genomgående mer energirik mat med extra mycket fett och socker. Detsamma gällde gruppen gravt överviktiga kvinnor i Malmöstudien, där kvinnor med fetmagenen åt betydligt mer fett än de andra.
Nya behandlingsmöjligheter i framtiden
För den som undrar om han eller hon bär på en fetmagen kan det räcka med en helt ovetenskaplig titt på släkten. Har man många feta och överviktiga personer på den ena eller andra sidan, så finns troligen de fetmarelaterade generna i familjen. Att göra ett kommersiellt gentest idag är enligt Marju Orho-Melander inte meningsfullt, eftersom dessa tester fortfarande är både för dyra och för bristfälliga.
– Men forskningen om sambanden mellan gener och sjukdomar ger nya kunskaper för varje dag. På sikt kan vi få en mycket bättre förståelse för sjukdomarnas mekanismer, och kanske nya behandlingsmöjligheter. Dessutom blir det lättare att anpassa behandling och rådgivning till olika grupper av patienter, menar hon.
INGELA BJÖRCK
Artikeln är tidigare publicerad i Aktuellt om vetenskap & hälsa, november 2009.