Barnkonventionen är lag sedan januari 2020 och innebär bland annat att barns bästa ska komma i första rummet.
– Alla barn har rätt till samma förutsättningar och till bästa möjliga hälsa och vi får inte diskriminera barn. Och om vi märker att barn inte mår bra måste vi agera, säger Gunilla Klingberg, professor i barn- och ungdomstandvård.

Gunilla Klingbergs forskning spänner över tandvårdsrädsla, smärta och barn med speciella behov. Den röda tråden är barnets förutsättningar till hälsa ur ett tandvårdsperspektiv. Hon menar att det finns stora skillnader i landet i hur barn mår i sina munnar och dessa är framför allt kopplade till hur systemet är uppbyggt:

– I en del regioner finns det utmaningar, framför allt när det gäller kontinuitet i behandlingen.  Sjukvård, tandvård, socialtjänsten har olika lagstiftning, vilket gör att vi var för sig jobbar i egna spår. Skyddsnätet håller inte och många av de barn som är mest utsatta riskerar att falla mellan stolarna, säger Gunilla Klingberg.

Tillsammans med forskare från Malmö universitet och Lunds universitet ingår hon i ett projekt där olika professioner som möter barn som far illa samlas.

BARNKONVENTIONEN

Sedan 1 januari 2020 gäller FN:s barnkonvention som svensk lag, vilket påverkar både sjuk- och tandvård. Grundtanken är att alla barn i världen är födda fria och att alla barn har lika värde. Konventionen i korthet:

• Barn får inte diskrimineras, de ska ha samma rättigheter som alla andra

• Barnets bästa i alla situationer

• Barn har rätt till liv och utveckling – även bästa möjliga hälsa

• Barn har rätt till en åsikt och till att bli hörda

När strukturen brister

Tandvården har en viktig roll i att identifiera barn som far illa eftersom man träffar i stort sett alla barn regelbundet. Gunilla Klingberg berättar att många av de barn som har stora vårdbehov och mycket karies hör till gruppen barn som far illa.

– Detta vårdbehov uppstår inte plötsligt, här brister något i strukturen kring barnet, säger Gunilla Klingberg.

Hon betonar att det inte handlar om att föräldrar med flit vill göra sina barn illa, men att det ibland handlar om en okunskap och en i övrigt socialt utsatt situation.

– Är man till exempel ensamstående förälder med ett barn som inte sover kan det till slut bli övermäktigt, det kan ju alla förstå. Vet man då att barnet somnar om det får saft, då kan man hamna i dåliga vanor som ganska tidigt orsakar stora vårdbehov. Ibland har föräldern det kämpigt med andra delar av föräldraskapet också. Det vi ser i munnen kan genom en orosanmälan öppna dörren så att förälder och barn kan få stöd.

– En av våra doktorander, Tita Mensah, har tittat på de barn som har det allra sämst, där det är så illa att samhället måste gå in med tvångsåtgärder. I de studierna ser vi att när samhället går in och placerar barn i till exempel familjehem hänger varken sjukvård eller tandvård med. Dessa barn får sämre tillgång till all typ av hälsovård vilket påverkar hälsan, säger Gunilla Klingberg.

Eftersom barnet då flyttas från den adress de är bokförda på, hänger inte systemen med.

– Under tiden barnet är placerat någon annanstans finns inget system som säkerställer att barnet får den förebyggande vård, tandvårdsundersökningar, vaccinationer eller vad det kan vara det har rätt till. För allt sådant hänger ihop med var man är skriven.

Tid – en investering

En del patientgrupper som tandvården möter kräver stora insatser som kan bero på komplexa medicinska sjukdomar, svåra funktionsnedsättningar eller neuropsykiatrisk diagnos. Här krävs ett individualiserat omhändertagande så att tandvårdsbesöken kan genomföras.

– Barn och unga ska inte behöva gå till tandvården mer än nödvändigt. De ska vara så friska som möjligt. Jag menar att de dagar vi inom tandvården är bäst är då vi inte behöver borra. Men det finns de barn som har stora vårdbehov och hör många av dessa krävs en tydlig struktur i omhändertagandet.

Både tandvården och föräldrar önskar att besöken skulle gå snabbare, men Gunilla Klingberg betonar att tiden som krävs ska ses som investering.

– Tandläkare måste våga göra en etisk analys kring kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser av hur man behandlar ett barn här och nu. När vi avsätter tid till att barnen ska känna sig trygga hos tandläkaren skapas en buffert. Det är som att sätta in pengar på barnens förtroendekonto.  Det kapitalet kan behövas när barnet behöver genomgå en behandling.

Text: TOVE SMEDS