När man närmar sig livets slut blir existentiella frågor allt viktigare och händelser som skapar grund för existentiell ensamhet är vanligt förekommande – som att behöva flytta ifrån sitt hem, att man förlorar en partner eller genomgår en annan ofrivillig separation. Malin Sundström, doktorand i vårdvetenskap vid Malmö universitet har undersökt hälso- och sjukvårdspersonals upplevelser av existentiell ensamhet hos sköra äldre – ett ämne som är högaktuellt i en pandemi som skapar ännu mer ensamhet hos riskgrupperna.
Även om hälso- och sjukvårdspersonal har tydliga uppgifter i sina yrkesroller så finns det också andra mänskliga aspekter som de möter i den vardagliga kontakten med sina vårdtagare. Malin Sundström har studerat hur hälso- och sjukvårdspersonal från hemvård, särskilt boende, sjukhus och palliativ vård runt om i Skåne uppfattar existentiell ensamhet hos sköra äldre. Studien visar både likheter och skillnader.
Återkommande är att det inte är enkelt att bemöta existentiell ensamhet och att man känner stor osäkerhet inför detta. Men hur man pratar om dessa frågor beror på var man jobbar. Förutsättningarna skiljer sig åt.
– Det finns till exempel en koppling mellan existentiell ensamhet och döden i samtliga sammanhang, men inom särskilt boende och hemvård kopplas det också i större utsträckning till livet. I palliativ vård pratar man mer om existentiella frågor och det är inbyggt med handledning och reflektion eftersom man jobbar med döden. Det stödet är inte lika givet i andra vårdverksamheter, berättar Malin Sundström, doktorand i vårdvetenskap vid Malmö universitet.
Läs även: Existentiell ensamhet – att vara ensam omgiven av många?
Utrymme och inkännande – en svårnavigerad balansgång
Hälso- och sjukvårdspersonalen berättade att samtalen ofta kommer på kvällen när tempot sänks och man är ensam, och att känslan uppstår i situationer relaterade till åldrande, sjukdom och livets slut. Personalen påverkas både av att det känns meningsfullt när man når fram och frustrerande när man inte gör det på grund av otillräcklighet, osäkerhet eller brist på utrymme som avskildhet och tid.
– Det finns äldre som vill prata om den sköra kroppen, att inte kunna röra sig, om både livet och döden, sen finns det de som är nöjda och inte behöver prata. Det sätter krav på personalen att kunna känna in och bemöta olika behov. Ska jag försöka hitta glipan och våga fråga? Eller låta dem vara i fred? Ibland är det andra saker som hindrar samtalet, som demenssjukdom eller dålig hörsel, säger Malin Sundström.
Volontärer erbjuder unik roll
I studien ingick även intervjuer med volontärer, samt en enkätundersökning bland chefer inom särskilt boende och hemvård. Där framgår att volontärer har en roll som personal och närstående inte erbjuder, eftersom den äldre har en beroendeställning till personalen och ofta inte vill belasta sina närstående. Många volontärer närmar sig åldrandet själva och har en annan erfarenhet av livet.
– Volontärer kan vara komplement till vårdpersonal, som medmänniskor. De har en annan möjlighet att närma sig dessa frågor om de inkluderas i verksamheten. Vårdpersonal arbetar ofta i en miljö där tempot är högt och vårduppgifterna många, och det kan vara svårt att växla perspektiv från en uppgift till att fånga upp en behovssignal. Men det viktigaste är att personal och volontärer får stöd i att skapa meningsfulla relationer med de äldre.
AVHANDLINGEN: Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer: Vårdpersonals och volontärers erfarenheter och behov av stöd
Avhandlingen är en del av det större projektet Existentiell ensamhet – en utmaning i vården av svårt sjuka äldre personer (LONE), vars syfte är att utforska den existentiella ensamheten hos sköra äldre utifrån olika perspektiv – sköra äldre personers, deras närståendes och vårdpersonalens.
Sköra äldre definieras i studien som minst 75 år och i behov av varaktig vård och omsorg för att klara av sitt vardagliga liv.
Existentiell ensamhet beskrivs som en djupare form av ensamhet, ett lidande, som kan upplevas även om man inte lever i social eller fysisk ensamhet. Det finns ytterst lite forskning om existentiell ensamhet och få tidigare empiriska studier. Existentiell ensamhet förekommer mest i teoretisk forskning inom filosofi, teologi och psykologi.
Text: HANNA SVEDERBORN
Artikeln är tidigare publicerad som nyhet från Malmö universitet